I går stämdes Kommunal samt arbetsgivarsidan Skogs- och Lantarbetarförbundet (SLA) av sex trädgårdsanläggare i Bjuv och Helsingborg.
Under många år har facket tagit ut en så kallad granskningsavgift som utgjort 1,5 procent av lönen vilket motsvarar cirka 400 kronor i månaden. Och med arbetsgivarens goda minne eftersom ett kollektivavtal tecknats.

Det uppseendeväckande i det här fallet är att de sex tvingats betala för en tjänst de inte bett om, till ett förbund de inte var medlemmar i och för något som inte utförts, eller bara delvis.
De sex - företrädda av Centrum för Rättvisa - hävdar att ett svenskt kollektivavtal inte kan utformas så att det strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och som Sverige skrev under 1995. I det här fallet är de påtvingade granskningsavgifterna till Kommunal ett solklart brott mot den negativa föreningsfriheten som stadgar att ingen människa får tvingas in i eller betala till en organisation mot sin vilja.

I stämningsansökan vill de sex trädgårdsanläggarna ha tillbaka mellan 8 000 och 18 000 kronor av Kommunal. Samt ett individuellt skadestånd på 50 000 kronor vardera från facket och arbetsgivarorganisationen gemensamt. En del pengar har betalats tillbaka. Så sent som för några veckor sedan damp det ner 5 000 kronor hos en av målsägarna. Men långt ifrån allt.
Varför Kommunal och SLA inte sänkt garden och fallit till föga för att undvika processen vid Helsingborgs tingsrätt är lite märkligt.
Men det är väl primärt skadeståndsdelen man har svårt att förlika sig med.
I februari 2007 gav Europadomstolen ett antal icke organiserade svenska byggnadsarbetare rätten att återkräva sina inbetalda granskningsavgifter som Byggnads lagt beslag på. Facket kunde inte på ett trovärdigt sätt redovisa hur avgifterna använts. Frågan om föreningsfriheten kom därför inte upp direkt. Men både Byggnads och Kommunal slutade i alla fall att dra granskningsavgifterna efter den avkunnade domen.

Vad som nu kommer att ske vid tingsrätten i Helsingborg är väl närmast att betrakta som det sista skedet i och den sista upprensningen av ett märkligt avgiftsfenomen baserat på facklig självgodhet som lagen inte längre ger utrymme för.
Fackliga regler som kränker den enskildes rätt att stå fri och oberoende hör naturligtvis inte hemma i det svenska rättssamhället. Även om det var genom en dom i Strasbourg i Frankrike som stopp sattes för det hela.
Olagligt uttagna avgifter som drabbat oskyldiga arbetare ska så klart betalas tillbaka så snabbt som möjligt. Synd att det ska behöva gå till rättegång.