I går förmiddag kunde José Manuel Barroso placera ytterligare en kvinna bland de 27 föreslagna kommissionärerna i sin nya EU-kommission. Det blir den danska klimatministern Connie Hedegaard som drar in i Bryssel, men först efter att ha klarat av klimatkonferensen i Köpenhamn nästa månad. Enligt den danske statsministern Lars Løkke Rasmussen har Barroso närmast lovat henne klimatportföljen.
I och med detta, och att Sverige skickar Cecilia Malmström, är åtta av de föreslagna EU-kommissionärerna kvinnor. För övrigt samma antal som i den snart avgående. Men det kan bli ytterligare en - och då rekord - om Holland som sista land också nominerar en kvinna.

Den manliga dominansen har retat upp en hel del kvinnliga ledamöter i Europaparlamentet som hotat Barroso med att fälla den nya kommissionen om den inte hade minst lika många kvinnor som i en gamla, nämligen åtta. Nu är den risken troligtvis undanröjd med hjälp av bland andra Malmström och Hedegaard. Men för bara någon vecka sedan såg det riktigt illa ut då bara fyra kvinnor fanns nominerade.
Så skulle EU styras bättre om EU-kommissionen blev könskvoterad? Naturligtvis inte. Visserligen bor det fler män än kvinnor i EU. Och rätt man på rätt plats i EU-sammanhang behöver så klart inte vara en man. Men synsättet är inskränkt.
Vår avgående EU-kommissionär Margot Wallström har föreslagit att varje land ska nominera två EU-kommissionärer - en man och en kvinna - för att förhindra slentrianmässig prioritering av män. Ska det gälla sammansättningen av de nationella regeringarna också?

Medan danskarna nu vet att deras EU-kommissionär Hedegaard får miljön är det hela ett frågetecken vilken portfölj Barroso tänker ge Sverige och Cecilia Malmström. Statsminister Reinfeldt har pratat om "en tung portfölj med lagstiftning". Men det hela låter väldigt diffust. Barroso väntas presentera den nya kommissionen i slutet av veckan.
Ett annat problem är att utforma tillräckligt intressanta ämnesportföljer för de 27 kommissionärerna som ju nästan är för många. Hur hög status innebär det exempelvis att vara "EU-kommissionär för flerspråkighet"?
Låt den kommande EU-kommissionens sammansättning speglas av kompetens och kunskap. Var visserligen medveten om den rådande snedfördelningen och eftersträva balans. Men det är fundamentalt fel om könstillhörighet blir utslagsgivande eftersom det är just detta som den enskilde inte kan påverka.