Igår gick starten för ett av sommaren praktgräl, och som garanterat inte nått sitt crescendo än.
Det är Svenskt Näringsliv som i en ny rapport med titeln ”Konsten att strula till ett liv”, föreslår att studiebidragen sänks för studenter som studerar humaniora eftersom de ändå har så svårt att få jobb. Medan de fortsatt ska vara maximala för civilingenjörer och andra tekniska utbildningar.

Malin Sahlén, en av författarna, menar att ”vi har en verklighet där arbetslösa ungdomar studerar för att de inte vill jobba. Det driver in folk i akademiska studier som egentligen inte vill studera”.
Att det förkommer kritiska kommentarer mot flumstudier i utbildningssystemet som att man kan får akademiska betyg i fingermålning, salsadans, drinkblandning och andra märkligheter, är ingen nyhet.

Men då borde Svenskt Näringsliv attackera just flummet och inte slarvigt likställa det med humaniora som naturligtvis – och med rätta - retar upp mängder av jobbande människor just inom den sektorn.
Särskilt genomtänkt är det således inte och förslaget kanske ska bokföras på den medvetna provokationens konto. För varför ska dagens studenter som studerar humaniora bestraffas med lägre studiebidrag för att deras föregångare inte lyckats tillräckligt bra på arbetsmarknaden? Det är ju liksom inte deras fel.

Och skulle i så fall - i den fortsatt haltande konsekvensens namn - studenter födda utomlands får ännu lägre studiebidrag? Plus naturligtvis frontalkollisionen med den självklara svenska portalen om värnandet av den akademiska friheten och allas rätt till kunskap och utbildning.

En annan svårhanterbar praktikalitet blir så klart hur det ska avgöras vilka utbildningar som ska ge mindre studiebidrag? Vem bestämmer? Kan man överklaga? Handlar det om en uppdaterad rankinglista en gång i månaden för att se hur många arbetslösa ingenjörer, it-tekniker skådespelare och bibliotekarier det finns just då och som avgör vilket krontal den studerande får? Vilken rätt har staten att över huvud taget lägga sig i den enskilde medborgarens studieval genom att laborera och styra med studiemedlen.
Samtidigt, som provokativ väckarklocka kanske rapporten skakar om en och annan pluggande ungdom som hittills oövertänkt och kortsiktigt bara planerar i nuet och inte inför framtiden.

Att gå till storms mot ostrukturerade och pengaslukande flumstudier är en sak. Men det blir så klart fel om Svenskt Näringsliv ser högskolesfären som deras alldeles egen jobbfabrik.
Som provokation är ”Konsten att strula till ett liv”, självklart intressant. Och därför ett givet diskussionsämne i alla studiosoffor och debattprogram en tid framöver. Ska bli kul!