Glesbygdens problematik sitter mellan öronen. Oavsett argument om hur det är att leva i glesbygd, ställs den sakliga objektiviteten åt sidan. Bestämda uppfattningar styr debatten. Problematiken sitter mellan öronen. Men som tur är, sitter också lösningarna på samma ställe.
I takt med att världen krymper kring oss, minskar också de svårigheter som förknippas med livet i glesbygd. På så vis är det möjligt att ta tillvara de stora fördelar som finns med att bo en bit utanför storstadsområdena. För det finns massor av fördelar. Inte minst så finns det gott om plats för alla som vill ta sig ur trängsel, hets och stress.
Men missuppfattningarna om hur besvärligt livet i glesbygd är, är många. Ibland sprids de dessutom obetänksamt av befolkningen själva. Men de som lever sina liv i små tätorter och utanför storstäderna är som regel väldigt nöjda med sina liv.
I lilla Moheda, av en kvällstidningskonkurrent utsedd till Sveriges värsta håla, har jag funnit min tillflyktsort. Bostadspriserna ligger under en femtedel av priserna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Den lilla storstaden Växjö ligger en halvtimme bort. Med tåg och flyg når jag dessutom många viktiga städer i Sverige och Europa på några timmar och ofta går det att jobba under hela resan. Världen har aldrig varit närmare än vad den är idag.
Om man ser livet ur det perspektivet, finns det egentligen inga hinder för var man vill leva och verka. Visst kan det vara några fler bekymmer på vägen om man bor i väglöst land. Men varje hinder sitter mellan öronen på oss själva. Svårast blir det när jobben minskar och man måste leta nytt. Att pendla 7-8 mil, enkel resa, med bil till jobbet, kan bli ett oöverstigligt hinder för att ta ett nytt arbete. Men i många storstadsområden får man räkna med att pendla nästan en timme för att komma till sitt jobb. Att ha nära till jobbet är ofta en lyx i glesbygd, vill man stanna kvar då jobben försvinner får aldrig bekvämlighet bli undanflykten man tar till.
Makten ligger i ens egna händer och den rikedom livskvaliteten tillför livet, kompenserar för väldigt mycket.
Politiskt kan och ska vi fortsätta ställa krav på bättre infrastruktur, mer tågförbindelser, fler bussar och bättre bredband som gör att vi kan arbeta hemma och på pendeln. Vägarna måste byggas säkrare och bättre så de sliter mindre på bilar och folk. Även avdragen för resor till och från arbete måste förbättras för att öka möjligheterna att bo och leva i glesbygd. Genom att krympa världen och klippa i hörnen, kommer hela världen närmare och när den gör det, minskar glesbygdsproblematiken mellan våra öron.
Då kan vi också ge oss själva möjligheten att resa bortom 70-skylten, njuta några dagar i storstadsdjungeln och återvända till glesbygdens frihet med nya perspektiv.
AV: Erik Laakso
