EU bör kanske se vad unionen självt kan göra för migranters rättigheter, uppmanar Johanna Sturesson i måndagens ledare. Detta efter mitt försök att starta en dialog med Libyen på migrationsområdet.
Det är helt rätt, och frågor som rör asyl och migration står högst på min agenda.
EU-kommissionen har lagt fram sex asylförslag som handlar om mottagningsförhållanden såväl som skyddsgrunder och asylförfarande. Jag gör just nu mitt bästa för att lotsa dessa igenom Europaparlamentet och ministerrådet.
Min ambition är att EU ska få en anständig och värdig flyktingpolitik. Det är tufft, för stämningarna i många länder i Europa i dag är långtifrån migrationsvänliga.
Men arbetet med att förbättra EU:s egna asyl- och migrationspolitik står inte i motsättning till att vi behöver en dialog med Libyen.
Jag är medveten om att detta är riskabelt och kontroversiellt, men kan vi diskutera asyl och internationellt skydd med ett land som fram till nu inte erkänt dessa två begrepp - i libyisk lagstiftning är alla migranter illegala - är det ett framsteg.
CECILIA MALMSTRÖM, EU-kommissionär
SVAR DIREKT:
Att diskutera asyl och internationellt skydd med Libyen, som ju inte erkänner dessa begrepp, är precis som jag i min ledare påpekade, positivt.
Att inleda ett samarbete som innebär stort ekonomiskt stöd för Libyen är mer än så. Därför kan det finnas en poäng i att ställa frågan om det är värt framsteget att få en början till erkännande för dessa begrepp från Libyen genom att legitimera staten på det sätt som man faktiskt gör i och med påbörjandet av ett sådant samarbete. Att samarbetet är kontroversiellt verkar alla vara rörande överens om. Men vad som ger EU rätt att ge Libyen den legitimitet som ett sådant här samarbete innebär tar Malmström inte ens upp.
Jag betvivlar inte att Malmström vill ha en Òanständig och värdig flyktingpolitik". I det bör det rimligen ingå att göra något åt det faktum att den befintliga flyktingpolitiken som bedrivs av EU spelar människosmugglare i händerna.
Jag har inte för avsikt att sluta anmärka på politiken förrän förändringar inom dessa områden sker.
JOHANNA STURESSON, ledarskribent Kvällsposten