En av tio svenskar som rest utanför Europa har sett barnsexturism med egna ögon – utan att bry sig! Hela nio av tio som sett tecken på att en turist sexuellt utnyttjar ett barn har valt att blunda för vad som pågår, enligt en färsk undersökning från Ecpat.
Ja, vad ska man säga? Är svenskar fegisar? Eller har vårt överpolitiserade samhälle bestulit oss på vår medmänsklighet? Vi har låtit den representativa demokratin gå så långt att vi tydligen inte längre tycker att vi behöver ha nåt eget hjärta. ”Vaddå, betalar man inte skatt för sånt?”
Våra gamla placeras på vårdhem, och visst är det säkert bättre, säkrare och roligare för pensionärerna. Men genom att vi inte behöver finnas nära de sjuka, trötta och gamla människorna blir vi fast i en känsla av övermänsklighet.
Vi ser inte det trasiga och fula, utan bara det unga, friska och välsminkade. Vilket leder till ett samhälle där vi känner oss ofullkomliga om vi inte ser ut som Barbie och Ken.
En finne på hakan blir det värsta som kan hända. Allt annat finns på institution. Kärlek byts mot skattedeklaration.
På samma sätt antas socialtjänsten ta hand om dem som inte klarar sig, vilket betyder att medborgarna i Vetlanda demonstrerade och kände sig som medvetna medborgare när de avsatte socialnämnden.
Men var fanns grannar, vänner, lärare och andra runtomkring flickan som for illa när det pågick? Varför tycker vi inte att vi själva har något ansvar? Varför är det bara politikerna som är skyldiga?
Enligt en färsk undersökning menar en stor majoritet av svenskarna att politiker ska ha högre moral än vanligt folk. Med det menas säkert att de som representerar oss i riksdag och regering inte ska vara korrupta, köpa svart och så vidare.
Men det blir även en fråga om vårt samhälles moraliska grund. Som definitivt håller på att raseras när vi anser att vi kan överlåta solidaritet och humanism på ”nån annan”. Vi behöver ingen egen moral; politikerna förväntas ha den åt oss.
Om vi inte har kontakt med vår egen moral och känsla för rätt och fel, hur kan vi då välja politiker som står för goda värderingar? Om vi inte har dem själva kommer vi inte att känna igen dem.
Det vore härligt att få bli inbäddad och omhändertagen livet ut, om det faktiskt fanns ett slags övermänniskor som kunde vagga oss till sömns och ta hand om oss.
Men nu är det så att politiker är helt vanliga människor. Jag har träffat många kommunalpolitiker genom åren och visst är några av dem djupt engagerade personer med en god kompass.
Men rätt många är också sådana som söker sig till makt eller helt enkelt vill ha ett socialt sammanhang – eftersom de inte kan få kompisar på andra sätt. Politiken blir som vilken friluftsförening eller bokklubb som helst.
De där politikerna med totalkoll i alla lägen finns inte. Därför är det en högljudd varningsklocka som ringer när svenskar drar på semester och ser hur barn utnyttjas, medan de själva smuttar vidare på sin Singha-öl i solen eller tar ett varv på marknaden. Vi borde faktiskt skämmas.
Carolin Dahlman
Krönikör www.societytrends.com.
