Riksdagsarvodena har höjts igen. Som vanligt med stort stök och stånk från de gynnade. Ingen vill egentligen ta de här besluten.

Därmed är det också så att riksdagslönen automatiskt höjer även en mängd kommunala arvoden - det är vanligt att de kopplas samman; allt i samma syfte: att slippa ta beslutet.

Åsikterna om vad riksdagsmännen kan tänkas vara värda varierar en hel del i befolkningen, skulle man kunna säga. Några tycker man ska betala dem ordentligt "för att få så bra folk som möjligt", andra att de borde ha det som "vanligt folk" och därför få mindre.

Man skulle kunna tänka sig några varianter som kunde tillgodose kraven.

Det enklaste för att anpassa till folk med enastående kvalifikationer och höga löner utan att för den skull ge miljonlöner till 18-åringar utan gymnasieexamen är förstås att man ger just ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Kanske räknat på de senaste åren.

Kommer Zlatan Ibrahimovic in i riksdagen får han sina miljoner i månaden, den som inte har så hög lön får mindre - kanske alla med ett visst påslag, 5 000 eller så.

Enkelt och egentligen rättvist, men kan ändå verka en liten smula osvenskt. Även om detta är en vanlig metod att kompensera kommuners fritidspolitiker för enstaka sammanträden.

En alternativ metod är dock ännu mer rimlig. Men den kräver ett tydligare personval - eller det kanske räcker med att kryssen på valsedlarna får avgöra rangordningen. Bara väljarna har möjlighet att prioritera vissa politiker så fungerar den.

Kandidaterna får då inte bara tala om vad de vill göra politiskt. De får också offentligt hos valmyndigheten äska ett arvode, som lämpligen också trycks på valsedeln.

Om väljarna röstar in någon har folket därmed godkänt hans löneanspråk. Om det så är 10 000 i månaden eller 250 000!

Skulle i alla fall bli intressant att se hur riksdagsmännen bedömer sitt marknadsvärde.

DR BESK