I OS blev fyra av de bästa i badminton-dubbel diskade för passivitet. Någon hävdade att om samma regler gällde i svensk politik, så skulle samtliga partiledare och språkrör ha varit diskvalificerade för länge sedan.

Men man ska inte döma dem för sommaren. Även politiker har rätt att ta ledigt och ladda sina batterier. Och är det tyst nu så har det varit det ännu mer förr i tiden.

Tvärtom naggas sommaren allt mer i kanten även icke valår, Almedalsveckan är intensiv - om än kanske inte så partipolitisk längre. Och nästan alla partiledare håller numera någon sorts sommartal.

Så ska om ett par veckor statsministern tala, han har ändå varit bland de mer osynliga denna sommar. "Varit i Turkiet", har väl varit budskapet.

Och alla vet att politiken på sommaren är lite egendomlig. Både på ledaravdelningar och partiernas pressavdelningar är det sommarvikarier, vilket kan leda till lite avvikelser från vad man tidigare tyckt.

Opinionsmätningar kommer trots att det är sommar, och trots att det är helt omöjligt att få ett rättvisande urval under sommaren då många är bortresta, andra inte svarar i telefon för att de precis krånglat sig i hängmattan och ytterligare andra är snurriga av att ha luktat på grillens tändvätska.

Inget av detta gör någonting. I allmänhet kan man konstatera att mycket få ändrar uppfattning över sommaren.

Så kanske är det egentligen lika smart att spela passivt i sommarpolitiken som i en gruppspelsmatch som inte betyder någonting.

Skillnaden är att man inte kan lyckas få möta sämre motståndare genom att maska politiskt.

Eller kan man det, kanske blir man då obevekligt hänvisad till Göran Greider eller Aftonbladets kultursida som samtalspartner?

Bara det borde ju få några att vakna till och rycka upp sig. Om inte annat för glädjen att få smasha in ett dödande slag på det andra blocket.

Det vore om inte annat bra för oss som skriver politiska kommentarer.