Så har Socialdemokraterna bytt partiledare och tagit ett steg från fauna till flora.
Inte många vet att göken Juholt i själva verket heter Juholk och bytte namn för att det (felaktigt) kunde låta knarkliberalt - och liberalism var han ju emot, ja haschholkar också, ty det har aldrig sålts på konsum!
Men fågelholken blev ändå för mycket och man valde Stefan Löfven. Namnet - eftersom det saknade accent - orsakade lite oro: Det var väl inte plural av norska lejon?
Men det handlar om Löfven, som i löv från ett träd - vilket ansågs betryggande. Växter och buskar och träd är pålitliga saker.
Något som Annie Johansson insåg, så hon bytte raskt namn när hon skulle gifta sig, ta ut examen och bli partiledare.
Det ska vara ett löv, eller åtminstone en växt i år.

Inte konstigt att Socialdemokraterna funderade på både Östros och Veronica Palm innan det blev Löfven.
Av samma skäl var det inte någon tvekan om att trädnamnen Göran Hägglund skulle sitta kvar som partiledare. Inte kunde Odell slå ut honom utan att byta namn till Odon.
Riksdagsledamoten Eclund har de dock som dark horse.

I Folkpartiet är förstås Jan Björklund ohotad, även om han har en Granbom i riksdagsgruppen.
Och kanske kommer Erik Almqvist att utmana Jimmie Åkesson om vem som är största plantan i partiet.
Mot strömmen går Vänsterpartiet som valde Jonas Sjöstedt framför Hans Linde - det experimentet tror jag en del kommer att studera noga. Linde lär väl ändå ha en framskjuten position.
I Moderaterna saknas också träden.
Möjligen måste partiet hämta sig i flera decennier efter Anders Björck innan man vågar sig på något mer, Lundgren blev ju ett rätt kortvarigt ­mellanspel.
Men merparten just nu handlar om Löfven, Lööf, Björk, Hägg - och Miljöpartiet är förstås växtliga i sig.
Vi får se om valet tror på förbuskning eller om väljarna går fram med sekatören.

Dr Besk