Debatt: Regional självstyrelse framtidsmodell?

Publicerad
Uppdaterad
Läs Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap, Örebro universitet.

Frågor om ökat

inte bara kommunalt utan även regionalt självbestämmande befinner sig nu i den politiska hetluften, även om vi inte ska förvänta oss några stora utspel i ämnet från något parti före valet i september. Orsakerna till att intresset för frågan ökat markant, även från politiskt håll, är flera. Ansvarskommitténs direktiv från 2003 innebar egentligen främst ett mandat att se över de nationella förvaltningsmyndigheterna. Efterhand har dock, att döma av det lilla som blivit känt om utredningens arbete under ledning av landshövding Mats Svegfors, fokus förskjutits mot hur många regioner Sverige bör ha och vilka frågor de bör ägna sig åt. Enligt tidningsuppgifter från december var utredningen nu så konkret att den i sitt förslag vill att Sverige delas in i antingen sex eller nio regioner, vilka bland annat skall få huvudansvaret för sjukvårdens utövande.

Osvuret är dock

bäst. Några frågor inställer sig ändå direkt: Vad händer med länen om ansvarskommittén, som inte lär lägga några förslag utan ganska bred politisk uppslutning, föreslår att Sverige i framtiden delas in regionvis i låt säga 10-12 regioner? Behövs egentligen länen eller är de föråldrade sedda i ett europeiskt perspektiv? Och är regionförsöken i sydvästra Sverige fram till 2010 blott en aptitretare avsedd att vara färdigslukad till valet det året, då ansvarskommitténs förslag under alla omständigheter i god tid presenterats och förelagts riksdagen?

Samhällsorganisationen

i Sverige har ibland jämförts med ett timglas, präglad som den är av en stark topp (nationen) och botten (kommunerna med dess internationellt sett starka självstyre), men en mycket svag mellannivå. Motsatsen är väl närmast en diamant, som Schweiz. Även många andra europeiska stater (t.ex. Belgien, Tyskland, Italien, Storbritannien, Spanien eller Polen) har dock numera starka regioner. Sedda i detta perspektiv framstår de svenska länen onekligen som svaga och föråldrade, vilket även till stor del förklarar de många pågående projekten kring regionförbund, re- gionala samverkansorgan med mera.

En övergång

till nya regioner skulle kunna vara av stort värde i ett framtida Sverige, men frågan är naturligtvis då om dessa regioner likt dagens län ska centralstyras och likriktas av riksdag och regering, eller om Sverige blir moget för ett mer "asymmetriskt" styrelsesätt, där regionerna får en hög grad av självstyrelse och inte alltid behöver följa samma regelverk. Detta är kanske den verkligt stora framtidsfrågan för både Skåne och Sverige.

Skåne,

tills nyligen godtyckligt indelat i två län, är nog den del av Sverige där de nämnda kontinentala tendenserna att tänka och agera regionalt fått sitt starkaste uttryck. Här lär man inte vilja ge upp de pågående regionförsöken efter 2010. Detta trots att den politiska oenigheten på riksplanet om värdet av regionalisering tycks vara stor; moderaterna är mot medan övriga borgerliga partier är för, s-partikongressen 2005 röstade för fortsatta försök medan regeringen tycks vara emot detta. Även om frågan inte dyker upp i valdebatten lär den med all säkerhet bli aktuell i en snar framtid.

Joakim Nergelius

Professor i rättsvetenskap, Örebro universitet
Kvällspostens ledarredaktion

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag