I dag måste man vara modig för att skriva om religion. Att det ska behöva vara så är en skam. Litteratur måste få provocera utan att författare och förläggare behöver frukta för sina liv.
Sommarens läsning av Sherry Jones bok "Medinas juvel" har berört mig. Dels i form av en mer komplicerad och differentierad syn på islam, men också vad gäller det allmänna klimatet för yttrande- och tryckfriheten i dagens samhälle.
Boken handlar om Aisha, en nioårig flicka som gifts bort med en 54 år gammal man: profeten Muhammed. Islams tidiga historia skildras genom Muhammeds barnhustru Aishas ögon. Hon agerade på ett sätt som markant skiljde sig från den etablerade föreställningen om hur en muslimsk kvinna ska uppföra sig - såväl på sexhundratalet som i dag. Aisha hade trots sin låga ålder ett stort inflytande på Muhammed och var i många avseenden hans främsta rådgivare. "Medinas juvel" är därmed en viktig bok om situationen för många kvinnor inom islam. Kvinnoförtrycket i dagens muslimska värld är utbrett, och boken - liksom debatten kring den - visar att ämnet är aktuellare än någonsin.
Boken har, minst sagt, lett till starka reaktioner runt om i världen. Redan innan den getts ut gick protestvågorna så höga att den amerikanska förlagsjätten Random house stoppade utgivningen på grund av rädsla för muslimska extremister. I Storbritannien utsattes förläggaren för brandbombsattentat. Attentatsmännen dömdes nyligen till 4,5 års fängelse för dådet, men boken har ännu inte kommit ut. Det serbiska förlaget Beobook - som var först ut med boken - drog även de tillbaka upplagan efter hot från muslimska extremister.
Vi vill gärna se Sverige som ett öppet och tolerant land. Den svenska yttrande- och tryckfriheten är hörnpelare i vår grundlag. Man hade därför trott att de svenska förlagen skulle stå i kö för boken. Så var det inte. Detta trots att den legat på bestsellerlistorna i flera andra länder. Misstanken att rädsla påverkar utgivningsbesluten också i Sverige går inte att komma ifrån.
Nyligen besökte författaren Sherry Jones Sverige för en debatt om det fria ordet på Kulturhuset i Stockholm. Säkerhetsarrangemangen var omfattande. Precis som när Roberto Saviano var här med anledning av boken "Gomorra" om den italienska Camorran. Så ser verkligheten ut i Sverige 2009. Det är djupt tragiskt.
Litteratur måste få provocera och beröra. Yttrande- och tryckfriheten är till för att skydda det kontroversiella, och den fungerar bara när vi använder oss av dem. Varje gång en författare eller förläggare hotas, hotas också det fria ordet. Författaren kan heta Robert Saviano, Salman Rushdie, Aleksandr Solzjenitsyn eller Sherry Jones. Låter vi författare stoppas, hotas det öppna samhället.
Det effektivaste sättet att stoppa förföljelser och hot är att vi står upp för de hotade författarna och visar att de inte fungerar. Att vi inte viker oss, utan fortsätter köpa, läsa, och tala om deras böcker. Vi har alla ett ansvar för det fria ordet. Därmed har också förläggare och bokhandlare ett ansvar för att även det som provocerar och kan väcka anstöt får komma ut. Annars vinner de som vill styra bokutgivningen med hot och molotovcocktails.
OLOF LAVESSON (M)
Riksdagsledamot från Malmö