Debatt: Lyxfruar och hemmapappor

Publicerad
Uppdaterad
På tv visas serien om de svenska blonda Hollywoodfruarnas lyxliv. En av deltagarna är skönhetsmissen Anna från Bjuv som flyttade till USA och gifte sig med musikern Paul Anka. Hon är superrik, superkvinna och supernöjd med sitt liv. Anna förordar ett liv i lyx och tycker att hennes vardagsrutiner med dagliga avsugningar, kliniskt dammfria hem och en manlig karl som sköter försörjningen, är allt en kvinna kan önska.
Fru Anka är vuxen och kan välja för sig själv. Affärsmässig som hon verkar vara, har hon förhoppningsvis skaffat sig ett lönsamt avtal med sin man för att garantera henne tillräcklig försörjning även om relationen skulle ta slut. Anna är inte beroende av sin man, och hon är en duktig PR-makare med sinne för att kapitalisera på sin egen person.

Hemmafrulivet
vore knappast problematiskt om det inte vore för beroendeställningen det skapar. Få kan gifta sig lika stenrika som Anna. De allra flesta som lever på någon annans lön har inget skyddsnät när relationen tar slut. Det är skillnad mellan Annas Hollywoodliv och kvinnorna som av sociala och kulturella skäl stannar hemma vid barn och spis.
I Herrgården, Malmö, är det bara hälften så stor andel av kvinnorna som arbetar jämfört med männen. Med låga inkomster i familjen har den hemmavarande få möjligheter att göra det val som glammiga kändisfruar eller blöjbytande lattepappor kan göra. Patriarkala strukturer omöjliggör andra familjelösningar, och även de som inget hellre vill än stanna hemma hos familjen, faller i kläm när hemmet blir påtvingat.

Trots det romantiseras
50-talets idealbild. Tv-serien "Desperate housewives" gjorde kakbak och skvaller till konst, "Mad men" visar ett rosaglittrigt skimmer kring ensam städfrustration samtidigt som serien bjuder på stora portioner manshat. Framgångsrika kvinnor baktalas, de strikta idealen upprätthålls av fruarna själva och husmodersknepens kliniskt rena hem är bra tv i influensatider.
Kanske är den nyvunna vurmen och nyfikenheten för hemmafrun en reaktion på att samhället blivit lite mer tolerant accepterande mot otäcka saker som kvinnlig dekadens. Hemmafrun blir den stabila madonnagestalten som ofrihetsförespråkare kan ta till sin barm i stället för att hylla människors egna val.

För det är just det. När man får välja själv är det inte så kontroversiellt. Vuxna människor klarar av att ta ansvar för sina handlingar, även om det handlar om att slopa karriär till förmån för blöjbyten och diskhögar. Det är lätt att göra hemmafruarna till offer, de är ju stackars kvinnor som inte vet bättre. I motsats till de duktiga männen som själva har valt att stanna hemma.
I skymundan hamnar alla de pappor som sliter ihjäl sig på jobbet och aldrig ser sina barn. De som vill, men inte riktigt vågar. Som låter partnern ta ut hela föräldraledigheten för att det blir "enklare", eller axlar det stora försörjningsansvaret för att det är vad som förväntas av honom. De männen pratar vi inte om, för dem är det ju inte synd om. Eller?

JOHANNA NYLANDER
Krönikör, Malmö

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag