Sverige har genomfört en lång rad utbildningsreformer de senaste åren – nya betyg, ny läroplan och ny lärarutbildning för att nämna några. Även om flera av dem välkomnas, spelar de mindre roll så länge lärarrollen inte utvecklas och förstärks.

Skolan blir bara lika bra som lärarna, men för att locka bra lärare krävs i sin tur ett attraktivt lärarjobb. Varje ny utbildningsreform påverkar indirekt lärarnas förutsättningar att utföra sina jobb. Nya betygsystem och läroplaner skapar nya inlärningsmoment, nya rutiner och nya krav på undervisningen.

Sydsvenska Industri- och Handelskammaren har i rapporten ”Stolthet och misströstan” intervjuat 500 gymnasielärare i hela Sverige och frågat dem om deras jobb, karriärer och löner. Resultatet visar att lärarnas yrkesidentitet håller på att gå förlorad. Åtta av tio lärare är stolta över att vara lärare, men fyra av tio ångrar sitt yrkesval och skulle inte bli lärare igen om de fick välja på nytt.

De arbetsuppgifter som är starkt förknippade med lärarrollen – undervisning, utvecklingsarbete och individuell elevkontakt – får en anmärkningsvärt liten del av lärarnas arbetstid. Nästan fyra av tio lärare ägnar mindre än 20 timmar varje vecka – mindre än halva arbetstiden – åt planeringsarbete och undervisning.

Lärarna har blivit mer och mer administratörer. Drygt var fjärde lärare ägnar mer än tio timmar varje vecka åt administration och rättningsarbete.

Att lärarna inte får eller hinner genomföra lärarjobbet på grund av att de får andra arbetsuppgifter urholkar läraryrket. Det är dagens läraryrke som ska locka morgondagens talanger, och den prognosen ser allt mörkare ut. Lärarna tillåts inte vara specialister, får inte utvecklas och saknar den autonomi som exempelvis finska lärare värderar högt.

Lärares arbetstuppgifter måste renodlas. Såväl staten som skolhuvudmännen har här ett ansvar. Regeringen har redan i våras utlovat en genomgång av lärares administrativa uppgifter, men ännu har ingen sådan påbörjats.

Den svenska utbildningspolitiken saknar en lärarstrategi. Lärare måste få vara lärare. Inte göra mer av allt. Och fler måste vilja vara och bli lärare. En undersökning från Lärarförbundet visar att en av fyra studenter i Sverige, som gjort ett annat utbildningsval än att bli lärare, hade kunnat tänka sig att bli lärare om yrket hade haft högre status. För Sverige som kunskapsnation, i internationell konkurrens och för hela samhällets skull behöver vi inse att vi inte har råd att låta bli att satsa på navet i skolan – lärarna.

För vem ska annars stå i klassrummen om 10 eller 20 år och säkerställa att Sveriges företag och näringsliv får kompetenta, välutbildade medarbetare?

EVA-LIS SIRÉN

är ordförande för Lärarförbundet

PER TRYDING

är vice VD för Sydsvenska Industri- och Handelskammaren