På vårt senaste möte med Malmö högskolas fakultet för lärande och samhälle diskuterade vi det faktum att det inom en snar framtid kommer vara akut brist på legitimerade lärare inom matematik och naturvetenskapliga ämnen i Sverige. Det vill säga om inget radikalt händer. Det är förvisso inte ett nytt problem. Situationen har varit föremål för många års debatt. Men läget blir allt mer kritiskt.

Den nya lärarutbildningen har inte förändrat situationen. Till höstens sammanhållna lärar ­ utbildning visar den nationella statistiken att antalet förstahandssökande till naturvetenskapliga ämnen endast är 15 av 1000 (för årskurs 7-9) och 82 av 3000 (för gymnasiet). Trenden är den samma på Malmö Högskola. Lägger vi därtill alla avhopp närmar vi oss vad en av ledamöterna i fakultetsstyrelsen beskrev som "en nationell katastrof".

Bryts inte trenden äventyras inte bara kvalitén på utbildningsväsende än mer, utan vårt lands tätposition i innovations- och konkurrenskraft. Det hänger nämligen ihop.

Mycket av svensk forskning, förtagande och utveckling kommer även i fortsättningen ske inom industrin. Det har historiskt sett gett och kan ge Sverige stora exportinkomster. Att därför få fler att vilja utbilda sig till ingenjörer, matematiker och naturvetare som kan ta de arbeten som efterfrågas är en ödesfråga för framtida svensk tillväxt.

Men i dag är intresset för matematik, naturvetenskap och teknik hos unga i Sverige generellt lågt. Ska detta brytas måste det finnas duktiga pedagoger som kan väcka elevernas nyfikenhet och intresse för naturvetenskapens mysterier.

Genom min inblick på Malmös högskola ser jag hur man på lärosätesnivå gör vad man kan för att rekrytera studenter till bland annat lärarutbildningen inom matematik och naturvetenskapliga ämnen. Med exempelvis Fysikens dag har man under flera år försökt locka unga människor till dessa utbildningar. Men tyvärr har man många gånger tvingas ställa in på grund av för få sökande.

Jag ser också hur Malmö högskola försöker samverka med andra lärosätena i regionen för att, trots allt, kunna erbjuda utbildning även för få sökande. Det betyder att studenter för att kunna fullfölja sin utbildning måste genomföra delar av den i Lund, Kristianstad eller Halmstad.

Utmaningen är så pass stor och allvarlig att politiken måste träda in. Ett förslag jag anser kan vara väl värt att pröva är möjligheten att avskriva en del av studieskulden för de som utbildat sig till ämneslärare i matematik och naturvetenskap i ett sammanhållet lärarprogram.

Just nu tävlar de politiska alternativen om vem som har den starkaste tillväxt- och utvecklingspolitiken. Det är positivt för Sverige. Men vi får inte missa skolans och pedagogernas roll i kedjan, och måste dessutom vara beredda att diskutera radikalare grepp som kan bryta den negativa trenden jag beskrivit.

LUCIANO ASTUDILLO

är tidigare riksdagsledamot, (S)