Det som har skett över de senaste generationerna är en stadig ökning av medellivslängden, från 73 år 1960 till 81 år 2007.
Trenden visar inga tecken på att avta, och det är möjligt att de insikter som nu sker i åldrandets cellbiologi mycket väl kan ge metoder som bromsar åldrande än mer. Oavsett detta är det dock klart att de äldre inte bara blir fler utan också friskare och aktivare.

Hur påverkar detta samhället? Demografiska bomber har lång stubin men stora effekter.
I det gamla bondesamhället ärvde barnen fädernegården ungefär lagom till att de kunde ta över. I dag kommer ofta föräldraarvet i tid till att man pensioneras.

En gång överlappade generationerna så pass litet att rollerna ofta blev tydliga: de unga behövde lära sig av mästarna innan de försvann, men det blev sällan någon konkurrens. I dag lever mästarna (eller i varje fall de erfarna) kvar och konkurrerar med dem som försöker slå sig in på marknaden.

Samtidigt finns det färre unga på grund av minskad nativitet, och över större delen av västvärlden kommer pensionsåldrarna att behöva höjas (eller så måste vi öka produktiviteten markant med automation).
Hanterat på fel sätt kan detta leda till en mycket stel arbetsmarknad: ett fåtal unga relativt fattiga som försöker slå sig in på en marknad dominerad av erfarna, friska äldre med en hel del kapital.

I praktiken är situationen naturligtvis mer komplicerad. När nya teknologier dyker upp (vilket verkar ske allt oftare) är det ofta unga som bemästrar dem på bred front.
Kulturer inom nya branscher kan också fastna i antaganden om nyttan av yngre. Ett intressant exempel är mjukvarubranschen, där ageism till de yngres fördel ofta undervärderar nyttan av erfarenhet.

Arbetsmarknaden förändras allt snabbare och blir allt mer mångfasetterad. I dag är medellivslängden inte bara många gånger längre än livslängden för de flesta företag utan börjar bli längre än yrkens livslängd!
Att arbeta inom samma företag livet igenom har blivit ovanligt, och vi kan förvänta oss att snart är det lika ovanligt med människor som haft ett yrke hela livet.
Det reducerar de äldres fördelar markant.
Vad som behövs är en flexibel arbetsmarknad som dels har låga ingångströsklar, dels gör det enklare att skapa nya sorters arbeten och fokuserar mer på personer och deras egenskaper än åldersgrupp.

Framför allt gäller det att befria debatten från antagandet att arbetstillfällen är något som kommer utifrån - ett jobb är idealiskt något man skapar åt sig själv.
Problemet är att mycket av diskussionerna om arbetsmarknaden förs inom givna teknisk-administrativa lösningar. Man antar att stora, stabila företag i ett fåtal givna branscher är ryggraden. Tanken att entreprenörskap, disruptiva teknologier och egenskapade karriärvägar ger mer tillväxt är ännu främmande.

Men det finns stora möjligheter för kreativa nya lösningar. Att ungdomar är tonåringar fram till 35 är inte nödvändigtvis dåligt, om det innebär att de har chansen att skaffa sig ett bredare och internationellare perspektiv. Institutioner måste konstrueras så att de inte får inbyggd ageism - vare sig de är fackförbund, branschorganisationer eller skolor.
Om äldre, med sin erfarenhet och ofta större resurser, enklare (regelmässigt och kulturellt) kunde finansiera unga entreprenörers entré på arbetsmarknaden skulle mycket vara vunnet.

ANDERS SANDBERG
Fellow vid Future of Humanity
Institute, Oxford University