I Kvällsposten den 16/2 angriper Christer Akej (M) orimligheten av indelningen i elområden som om Moderaterna satt med bakbundna händer och bara kunde beklaga beslut tagna av tidigare regeringen. Men Akej är inte så maktlös som han vill framstå. Lösningen på hushållens problem med höga elräkningar ligger faktiskt i hans och hans partikollegors händer.

Eftersom Akej ägnar en stor del av sin artikel åt att beskriva hur orimligt det är att sydsvenskarna ensamma ska betala för hela landets stamnät, blir ju en stilla undran varför inte Akej gör något konkret åt detta.

Det finns nämligen ett sätt att lindra dessa konsekvenser. Genom att sänka elskatten i elområde fyra så kan konsumenterna kompenseras för prishöjningen.

Det påverkar inte investeringskalkyler för elnät eller kraftproduktion, men rättar i alla fall till den orimliga fördelningen av bördan på elkunderna.

Akej kan redan i morgon dag lägga förslaget i Sveriges riksdag om en elskattekompensation för sydsvenskarna.

När prisskillnaderna utjämnats i och med Sydvästlänken om cirka tre-fyra år, kan reformen utvidgas till att omfatta resten av landet.

Reformen kan finansieras genom att beskatta de extravinster som kraftbolagen gör till följd av utsläppsrätterna. Dessa höjer nämligen elpriset, men innebär inga omkostnader för vatten- och kärnkraften.

En bieffekt av utsläppsrätterna är därför en förmögenhetsöverföring på över 10 miljarder om året för svenska elkunder till kraftbolagen.

Eftersom detta är en följd av ett politiskt beslut, är det rimligt att utkräva politiskt ansvar i form av en skatteväxling enligt ovan. Det sänker hushållens elräkningar utan att påverka vare sig statsbudgeten, koldioxidutsläppen eller drivkrafterna att investera i förnybar kraft.

Om Christer Akej menar allvar i sin flört med elkunderna, så ställer han sig bakom detta förslag. Om inte så var hans debattartikel bara ett populistiskt utspel.

Stefan Stjernedal

Regionchef Villaägarnas riksförbund