Kandidat. Ann Heberlein vill bli moderat riksdagsledamot med hjälp av M i Skåne. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Kandidat. Ann Heberlein vill bli moderat riksdagsledamot med hjälp av M i Skåne. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Csaba Perlenberg

Vilket parti väljer Heberlein efter Moderaterna?

Publicerad

Moderaternas kris kan locka dem att fatta drastiska beslut i tron att det kommer att belöna partiet. Ann Heberleins kandidatur att bli moderat riksdagsledamot väcker en rad frågor.

Det är farligt att bli liten när man varit stor. Perspektiv förskjuts, skuggor blir till banemän i stället för följeslagare. Plötsligt ser omvärlden mycket större och läskigare ut. Att hålla någon i handen blir viktigare än att sträcka ut den - även om den trevande handen är ens egen och man i själva verket blir bakbunden av sig själv. Just så är det att vara moderat i dessa dagar. Från stor till liten. Från oövervinnelig till rädd.

 

Under Reinfeldt-Borg-eran åstadkom Moderaterna två saker de sällan erfarit: respekt och popularitet i breda folklager. I efterhand kan det framstå som en dröm. Det som nu utspelar sig är i stället en mardröm. Den konservativa falang som finns både inom och utom partiet har försjunkit i en illa dold bitterhet. Att acceptera Nya Moderaternas sosse-light-kostym gick bra så länge det gick bra för partiet. Men någonstans finns det utkast till en T-shirt med trycket: "Moderaterna regerade i åtta år och allt jag fick var denna bitterhet".

 

Moderaternas opinionsmässiga ras är en smärtsam affär, inte bara för själva partiet. Det är ett trauma för hela borgerligheten. I Torbjörn Nilssons eminenta fredagskrönika tecknades en tydlig bild av den avgrundsdjupa och ömsesidiga besvikelse som uppstått mellan borgerlighetens konservativa och liberala fåror, det slukhål som grävts fram med stort engagemang av de på högerkanten som kritiserar Socialdemokraterna för att vilja monopolisera den svenska modellen, men som inget hellre vill än att slå upp murar med taggtråd kring den i ett läge då välfärden uppfattas vara under attack. När fan blir gammal blir hen religiös. När välfärdens förmåga att leverera sätts under lupp, blir högern systemkramare. 

 

Det är klart att det inte är roligt när ingen längre vill leka med en. Men så plötsligt, för ett par veckor sedan, fick Moderaterna i Skåne känna sig poppis igen. In stiger författaren, debattören och etikforskaren Ann Heberlein och säger: "Jag vill! Jag vill bli moderat!" Efter ett halvår där det blivit till en folksport att kasta skit på både partiet och Anna Kinberg Batra, där varje nyhetsflash utlöst svettningar av oro för ännu en negativ opinionsundersökning, ville någon faktiskt, hör och häpna, vara moderat! I dessa tider! Det var nästan för bra för att vara sant. Nästan.

 

Det moderata regionrådet i Region Skåne, Carl Johan Sonesson, var i samband med Heberleins offentliggörande att hon ställer upp i provval för att bli riksdagsledamot, helt lyrisk. Till Skånska Dagbladet sade han bland annat: "Ann Heberlein vågar tycka och gå utanför åsiktskanalen. Hon har en annan erfarenhet och är både älskad och hatad. Som politiker för Moderaterna blir hon en frisk fläkt i politiken. Hon kommer att öka vitaliteten. Alltför många politiker följer bara med strömmen. Ann Heberlein vågar stå för sina åsikter och går sin egen väg".

 

Åsiktskanalen. Frisk fläkt i politiken. Öka vitaliteten. Går sin egen väg. Kom ihåg de orden. Inte minst de där sista.

 

Mycket väsen har gjorts kring den ideologiska resa som Ann Heberlein kastat sig ut i de senaste åren. Vid valet 2014 lånade hon ut sin street cred till Feministiskt Initiativ. Det löstes partimedlemskap, men det gick inget vidare, vare sig för partiet eller för relationen mellan Heberlein och partiet. Fi var ju bara ett gäng flummare som inte kunde räkna. Budget-schmudget, liksom. Men alla har rätt att ändra sina uppfattningar och världsåskådning. Att byta parti är måhända vanligare än att helt ömsa ideologiskt skinn, men det finns inget ohederligt i en sådan process. Att våga ändra sig är i grunden en positiv egenskap. Frågan är bara till vad. 

 

För snabbt har det gått: Från att vara en populär och allmänt uppskattad författare, som varit modig och självutlämnande i sina självbiografiska alster, till reaktionär högerskribent. Från kultursidorna i Sydsvenska Dagbladet till ledarsidorna.se. Från nyfiken till arg. Från bred till smal. 

 

För de flesta som gjort den resan, inga namn glömda och heller inga förlåtna, har det visat sig vara en på alla sätt och vis lika destruktiv som framgångsrik positionering. Hejarklacken, de devota fansen i den digitala sfären, är kompromisslösa i sin tillbedjan. Den liberalkonservativa skaran, både förgrundsgestalterna och fansen, är on fire. Det pratas återkommande om "åsiktskorridorer" (Sonesson använder det mildare "åsiktskanal", men det kan inte finnas något tvivel om vad han menar), elitistisk naivitet och kulturellt självförakt. Det görs kränkthetsdrypande be-om-ursäkt-krav om migrationspolitiken och om kritik som framförts mot personer som ville ha åtstramningar redan innan det kom 168 000 personer till Sverige. Och så den där tröttsamma självrättfärdigheten i den panikslagna ekokammaren.

 

Men tillbaka till Moderaterna - de som ingen vill hänga med. Förutom Ann Heberlein, som redan har en intensiv följarskara som odlats via allt mer reaktionära inlägg om det svenska systemets förfall. En så kallad sanningssägare. "Uppfriskande", säger en högt placerad moderat jag talar med om Heberleins kandidatur under Almedalsveckan. "Spännande", säger en annan. "Någon som bryter av", menar en tredje. Det var, i ärlighetens namn, de enda gångerna jag såg något som liknar glöd i moderata ögon under den gångna Almedalsveckan. Bekräftelsens passion. 

 

Moderaterna i Skåne borde göra klokt i att stanna upp och betänka följande: Se till vad som hände med Feministiskt Initiativ när de inte levde upp till Ann Heberleins förväntningar. Förr valde partierna sina kandidater. Nu väljer kandidaterna sina partier. Vilket parti kommer Ann Heberlein att söka sig till om fyra år? 

 

Och vilket parti vill Moderaterna vara om fyra år?

 

Csaba Bene Perlenberg är fristående kolumnist på Kvällspostens ledarsida

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag

Mest delat just nu