KARTRITARE. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) ritar om Sverige. Foto: Anders YlanderKARTRITARE. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) ritar om Sverige. Foto: Anders Ylander
KARTRITARE. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) ritar om Sverige. Foto: Anders Ylander
Öresundsbron. Foto: Håkan SandbringÖresundsbron. Foto: Håkan Sandbring
Öresundsbron. Foto: Håkan Sandbring
Csaba Perlenberg

“Stockholm har varit ointresserat av Öresundsfrågorna”

Publicerad

Många regioner ska bli färre, men större. Kvällspostens ledarkrönikör samtalar med civilministern Ardalan Shekarabi (S), som är på väg att rita om Sveriges karta.

Sverigekartan är på väg att ritas om. Många regioner ska bli färre, men större. Senast en sådan massiv förändring inträffade var i 1634 års regeringsreform då riksmarskalk Axel Oxienstierna drog linjerna mellan länen. Fyrahundra år senare är samma sak på väg att göras av civilministern Ardalan Shekarabi (S). Vad som redan står klart är att det blir väsentligt färre antal regioner, länsstyrelser och landsting. En eventuell förändring är en regionsammanslagning mellan Skåne och Blekinge.

Shekarabi brister ut i ett gapflabb då jag inleder vårt samtal med ett enkelt konstaterande: Oxenstierna och Shekarabi. Icke desto mindre är det historiska förändringar på ingång som kan inträffa så tidigt som 1 januari 2019.

Kommer de här förändringarna hålla i 400 år?

- Det hoppas jag inte! Jag tycker det är viktigt att offentlig sektor har en struktur som motsvarar verklighetens krav. Det har den inte idag, det kan man inte påstå. Sen så får man inte förändra för ofta. Man måste hitta en balans. Det kan inte vara som så att människor får anpassa sig till administrativa system. Det borde ju vara tvärtom.

Det var väldigt liberalt sagt.

- Jo, det är kanske liberalt men jag har inga problem med det. Vi vill ju ha en offentlig sektor som ger den service som medborgarna har rätt till. Och då måste den anpassas till hur medborgarna lever och rör sig. Och där ser vi ju att vi har allvarliga utmaningar. Bakgrunden till reformen är att Sverige förändras ganska radikalt. Urbaniseringen är ju en av de högsta i västvärlden. Ungefär hälften av kommunerna har lägre befolkningsantal idag än vad de hade i början på 70-talet. Och politiken har inte riktigt tagit tag i det här.

Shekarabi nämner det vanligaste argumentet för regionförstoringar: organisationerna är inte riggade för att klara av den nya tidens avancerade sjukvård. Han ser heller inte skattehöjningar som en långsiktig lösning på de utmaningarna.

Men det här handlar ju inte bara om organisering, kommunikation, sjukvård eller effektivisering. Det här handlar ju om identitet också. Det är en stor faktor i det här.

- Min bild är att kommunfrågorna är mycket mer identitetskopplade. Man identifierar sig mycket mer med sin hemstad än med sin region.

Vi lever ju ändå i en tid när det finns mycket oro för upplösta konstellationer, och identitets- och trygghetsfrågorna har en direkt politisk konsekvens. EU:s sammanhållning exempelvis. Är det verkligen rätt tid att göra en sån här förändring?

- Alternativet är att inte göra nånting. Och då får vi väldigt stora regionala klyftor inom sjukvården. Och de klyftorna är väldigt farliga för tilliten i samhället. De är farliga för sammanhållningen i vårt land.

På sikt menar Shekarabi att ojämlikheten i den regionala utvecklingen och olika arbetsmarknaders dominans också är en fara för sammanhållningen. Han vill snarare vända på frågan. Regionreformen kan vara en del i att försvara likvärdigheten i vårt land: “Likvärdigheten är en helt central faktor för att kunna upprätthålla tilliten mellan människor och institutioner, men också mellan människor.”

Det finns ju en oro för vad större regioner kommer betyda för att vissa verksamheter kommer slås ihop och att avstånden kommer öka till exempelvis sjukhus. Hur resonerar ni kring detta?

- Att det är viktigt att kombinera regionreformen med ett arbete att sprida de statliga jobben.

Som ett sätt att kompensera? Eller att minska avståndet mellan verksamheter och medborgare?

- Det kan det vara, men det är i sig ett viktigt mål att staten finns i hela landet och har en sjysst fördelning av de statliga jobben. Här har det ju inte funnits ett helhetsgrepp, utan varje myndighet har ju själv fattat egna beslut om lokaliseringsfrågorna. Det innebär att ingen tagit hänsyn till helheten. Vi har en ojämn fördelning av de statliga jobben.

Fler myndigheter ska alltså lämna Stockholm och flytta ut i landet.

- Logiken har hittills varit att ska man effektivisera verksamheten då ska man centralisera den till Stockholm. Och nu vänder vi på det och säger: Det går faktiskt att effektivisera om man flyttar bort verksamheter från Stockholm. Först och främst är det ju lokalkostnaderna, som är betydligt högre om man är i Stockholm.

Hur mycket har ni pratat om gränskommunernas förutsättningar i relation till regionsförstoringarna, exempelvis Öresundsregionen?

- Inom kort kommer vi ha en kommundialog specifikt med gränskommunerna, från Malmö till Haparanda. Vi kommer ställa ett antal frågor: Vad finns det för lagstiftningshinder? Nu får vi bortse från gränskontrollsituationen, som en dag kommer att försvinna. Det finns massor av olika frågor som måste tas om hand om.

Ardalan Shekarabi menar att regeringskansliet måste koordineras bättre för att hantera gränskommunernas speciella förutsättningar och utmaningar. Det innefattar bland annat att de olika departementen måste skärpa sig.

- Om människor rör sig över gränsen krävs det ju att det finns sjyssta förutsättningar för informationsutbyte. Vi har en del att göra.

Har det funnits en rädsla för de här frågorna, gällande gränskommunerna?

- Det borde det inte finnas. Vi har en fantastisk tradition med nordiskt samarbete. Jag tror mer det handlar om att Stockholm varit ointresserade.

Se där: en utmärkt anledning för att flytta fler myndigheter till Skåne och Öresundsregionen.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst idag