Här hemma är dock hans blogg ett ständigt irritationsmoment för horder av socialdemokrater och folk vänster där om och som därför aldrig försitter en chans att jäklas. Som att försöka dra honom inför konstitutionsutskottet, till exempel.
Nu i somras för att det hade insmugit sig in en olämplig, närmast rasistisk, kommentar från en läsare som inte filtret fångat upp. Ja, en av ungefär 13 000 för att ge det hela proportioner. Så många knattrar nämligen i stugorna.

Å andra sidan är det väl imponerande att han har över 1,9 miljoner besökare som dagligen kan ta del av hans reflektioner avseende både politik och vardag. Det är väl där skon egentligen klämmer bland dem som både anser sig tillhöra etablissemanget och vara kallade: Bildt ska inte tro att han e nått!
Carl Bildt var tidigt ute i cybern och började med elektroniska nyhetsbrev redan 1994. Sedan har det utvecklats med rymdens hastighet och där Carl Bildt sitter finns också hans laptop. Alltid bara några tangenttryck från att nå hans allt flera läsare.

Så till den ständiga frågan: Är det lämpligt att en minister har sin personliga blogg? Ja, om man klarar av att hålla isär rollen som politiker/minister och privat betraktare av de händelser som styr vår värld. Detta klarar utrikesminister Bildt med sin bitska och exakta torrhumor av alldeles förnämligt bra.
Framför allt för han in/ner utrikespolitiken till våra vardagsrum och skapar därför ett naturligt och vetgirigt intresse efter mer. Kan knappast bli bättre om man bara är medveten om att Bildt inte är något facit utan en tyckare.
Att han dessutom kryddar sina betraktelser med härligt skvaller från världspolitikens toppdivision gör ju inte läsarens behållning sämre.

Nu är det dock som så att utrikesminister Bildt inser att det kan uppstå intressekollisioner. Därför har han närmast lagt ner sin personliga blogg på engelska. Men har kvar sin engelska sajt där han lägger ut sina anföranden, artiklar och annat. Samt den svenska bloggen naturligtvis som är väldigt aktiv – ”Alla dessa dagar”.
Rent definitionsmässigt är framgångsrik diplomati att hitta en minsta gemensam nämnare att bygga vidare på. Samt att diplomati ska ske i det tysta. Men det där sista instämmer Carl Bildt inte helt och fullt i. Eller som han skriver:

”Det är inte lätt att förena bloggande med att ha en officiell ställning. Dina ord nagelfars på ett delvis annorlunda sätt – som de verkligen ska göras. Hur som helst är webben ett viktigt instrument även för den allt viktigare offentliga diplomatin”.
Nu väntar vi bara på något indignerat ljushuvud som hävdar att den rankinglista som Carl Bildt hamnat på är blaha-blaha. Och att 1,9 miljoner läsare har dåligt omdöme.