De kamouflagemönstrade sandsäckarna är staplade manshögt, permanentade skyttevärn en och en halv timmes bilresa från Georgiens huvudstad Tbilisi. Unga soldater kommer fram och tittar nyfiket, det är sällan någon utan uniform har ärende hit.
Namnbrickorna som normalt sitter fästa med kardborre på de tunga skyddsvästarna saknas och kameror är strikt förbjudna, de bilder som hinner tas innan de introducerande förhållningsreglerna får raderas under överinseende av en bister officer. En man i militäruniform med ’polis’ tryckt på bröstet gestikulerar mot de sönderbombade byggnaderna på andra sidan skyttevärnen, vad som brukade vara en förort till huvudorten Tschinvali. Han höjer armen och pekar ut tornet femtio meter bort och mynningen på det krypskyttegeväret som skymtar högst upp. Strax bakom vajar fortfarande en rysk flagga, över den självständiga republiken Sydossetien.
Kriget mellan Georgien och Ryssland 2008 lämnade stora delar av gränstrakterna på båda sidor i ruiner, flera hundra döda och tiotusentals på flykt. Närmare en femtedel av tidigare Georgiskt territorium försvann från nationell kontroll då de båda delrepublikerna Sydossetien och Abchazien utropade sig självständiga, med ryskt stöd och under ryskt beskydd.
Anklagelser om övergrepp riktades mot båda sidor. I en EU-rapport gavs Georgien ensidigt skulden för att ha startat kriget. Ryssland hade dock redan flera månader tidigare förstärkt sin militära närvaro i Sydossetien, strax efter ett uttalande från Nato om Georgien och Ukrainas möjligheter att någon gång i framtiden bli medlemmar i militäralliansen.
I Ryssland släptes på årsdagen av krigsutbrottet en dokumentär där flera nu pensionerade ryska generaler anklagar dåvarande president Medvedev för att genom sin obeslutsamhet ha orsakat ”onödigt många dödsfall”. En passande slutsats under den nuvarande mediakampanjen för att stärka nyligen återinträdda president Putin, som enligt dokumentären ringde hem från OS i Peking för att övertala Medvedev att gå i krig.
Filmen uppger också att det fanns ryska planer på att invadera Georgien innan krigsutbrottet den 8 augusti, kanske till och med långt innan. President Putin har inte brytt sig om att förneka de uppgifterna när han i efterhand har uttalat sig om filmen. Det ger en fingervisning om vilken syn Moskva alltjämt har på sig själva, och på nationerna i sitt närområde, från Kreml ofta refererat till som den ryska intressesfären.
Det är svårt att sia om den demokratiska motståndskraften i ett land som ännu inte genomgått ett fredligt maktskifte men mycket har hänt i Georgien sedan 2008. Landet närmar sig snabbt och entusiastiskt EU och Nato. Men konflikten med Ryssland är ett problem, även i relationen till Västeuropa.
Olösta gränstvister är ett hinder på vägen mot ett Nato-medlemskap och försvårar vidare samarbete med den Europeiska Unionen. Det vet Ryssland också. Används den kunskapen för att hålla fria nationer i det ryska närområdet isolerade från det internationella samfundet är det mycket alvarligt.
I finanskrisens spår och efter demokratiska bakslag frestas många tidigare sovjetrepubliker att åter söka tryggheten i stöd ifrån Ryssland, medan EU tjafsar vidare internt. Det är ingen önskvärd utveckling, vare sig för Sverige eller för demokratin.
Georgien har potential att bli en demokratisk förebild i området. Men då krävs att väst står fast i sitt stöd, även när det mullrar från Moskva.
Amanda Wollstad
amanda.wollstad@kvp.se
