Det var dagen före midsommarafton och det var semestertid.
Jag var ledig, men hade ändå tagit en sväng in till redaktionen i Kristianstad.
Jag hade just parkerat och klivit ur bilen när jag upptäckte att jag hade ett missat samtal på mobilen. Det var en kollega från Vimmerby, min födelsestad, som hade ringt.
Han brukade tipsa lite då och då och eftersom det var, och fortfarande är, en pålitlig gammal god vän så ringde jag upp direkt. Janne svarade.
Och började berätta:
- Det var stort pådrag här i natt, sa han. Det måste vara något extra på gång.
Janne hade alltid polisradion intill örat.
Han missade aldrig ett larm och han kände varenda polis, ambulansförare, begravningsentreprenör och brandman i stan. Ja, inte bara dem. Han kände alla. Och alla kände Janne Strömsten.

Det han inte visste var inte värt att veta.
Jag hade jobbat ganska mycket med Helénmordet de senaste åren och hade god kontakt med poliserna i Kristianstad som höll i fallet.
Då och då dök det upp nya tips och Kvällsposten var alltid först.
Tyvärr var tipsen ibland inte riktigt riktiga. Så en och annan pekades felaktigt ut som eventuell mördare.
Jag visste då att polisen hade en lista som man gick igenom.
På listan fanns 28 personer som kunde vara Heléns mördare. Jag hade pratat med kriminalkommissarien som höll i utredningen (han heter Per-Åke Åkesson och är pensionerad i dag) och som hade listan i sin skrivbordslåda, strax innan jag gått på semester. Då hade man gått igenom 23 namn.

Det fanns inget större hopp om att mördaren skulle finnas bland de fem sista. Det var namn, liksom mer för att fylla ut papperet.
- De har tagit sig in i en lägenhet på Ängsgatan och gripit en person, sa Janne i telefonen. Det var massor med ambulanser och polisbilar där. Nu är det tyst.
Vem är det som gripits, frågade jag.
- Jag vet inte, sa Janne. Men på något sätt känns det som om det har med Helénmordet att göra.
Jag blev alldeles kall. Och tyst.
- Fan, tänkte jag. Det är inte möjligt. Eller är det?
Vad heter han, frågade jag.
- Vet inte, sa Janne. Men jag kan gå in i trappan och titta på dörren.
Jag väntade kvar och jag hörde hur han öppnade en dörr och gick i en trappa.
- Olsson, sa han. Olsson står det på dörren. Ulf Olsson.

Det var namn nummer 28 på listan.
När polisen drog i gång presskonferensen på polishuset i Kristianstad vid lunchtid visste vi redan vem mördaren var. Det dröjde nästan hela dagen innan de andra fick veta att personen var gripen i Vimmerby.
Och ännu längre innan de visste vad han hette.
Det visade sig sedan att det försprånget höll Kvällsposten/Expressen genom hela målet, ända fram till den slutliga domen.