Kanske har Malmö kommun varit något otaktisk, rent pedagogiskt. Kanske har man brustit något i kontakten med Vellingepolitiker och information till kommuninvånarna.
Men det är små formella missgrepp som i stort saknar betydelse.
Situationen för ensamkommande flyktingbarn är ansträngd, på gränsen till desperat.
Helt och hållet beroende på den hårdnackade, negativa och direkt främlings- fientliga attityd som 187 av landets 290 kommuner visar upp.
De vägrar teckna avtal som solidariskt skulle fördela boendet för de hårt utsatta flyktingbarnen under deras väntan på besked om uppehållstillstånd.
I Vellinge uppmuntras folkmotståndet av kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman.
Jag förstår inte denna rädsla, denna oresonliga vrede mot att några flyktingbarn under en period ska sova på vandrarhemmet i Hököpinge.

Jag tycker uppriktigt synd om de inskränkta människor som låter uppiskade fantasibilder och mytiska skräckskildringar sopa undan varje spår av medmänsklighet, förnuft och rimliga proportioner.
Och jag blir förbannad på ledande politiker som med förtäckta utspel underblåser rasistiska strömningar, plockar billiga populistiska poäng och samtidigt smiter från ett angeläget och övergripande samhällsansvar.
Ljungman har tidigare skyllt på att kommunen saknar resurser, inte kan skaka fram familjehem för barnen. Han kallar Malmö kommuns agerande för ett sammanbrott för svensk flyktingpolitik och kräver en lösning på nationell nivå inom ramen för EU.
Trycket på Malmö är ohållbart utan samverkan med grannkommunerna. Nu har man hittat en lösning där en privat uthyrare av vandrarhemmet i Hököpinge ställer upp med logi till 30 barn. Malmö kommun ansvarar för dem.

Men Vellingeborna är skräckslagna.
- Vi vill inte ha dem här. Punkt slut, är det vanligaste argumentet bland upprörda ortsbor.
Innehållslöst, grundlöst, hjärtlöst.
De kommuner som tillmötesgått Migrationsverket och tar emot flyktingbarnen får generös kompensation. 60 000 kronor i månaden per barn, plus bidrag till skola, landsting, socialtjänst samt gode män.
Det är varken brist på resurser, brist på information eller brist på ekonomisk ersättning som ligger bakom Vellinges och andra likasinnade kommuners nej.
Det är egoism, rädsla och främlingsfientligt anstruken okunskap, illvilja och omänsklighet.