Jag pokulerade ofta med Karl-Erik Olsson Snogeröd (1927-95) när jag bodde i Eslöv, minns särskilt hans kommentar när han fick kommunens kulturpris 1987.
- Det är finare än Nobelpriset för det finns bara i ett enda exemplar!
I den dåtida beslutsmotiveringen framhöll kulturnämnden "ett underfundigt konstnärskap med bilder av hunden som människa och människan som hund", jämte en mångårig folkbildargärning.
Själv menade "Snogerödarn", med en glimt i varje öga, att han aldrig målat en hund. Utan blott människor i olika situationer - samt att hundens ansikte bar formen av en gammaldags rälsspik.

Räls och järnväg kom på olika sätt att prägla honom, med det tillagda namnet Snogeröd efter sin uppväxt i stationshuset i byn Snogeröd nära Hörby. Varifrån vandringen först gick till flygvapnet i Ljungbyhed - innan han sade upp sig 1955, för att helt kunna ägna sig åt sin konst. Parat med undervisning i form vid Tekniska högskolan i Lund, foto, offentliga utsmyckningar, och konst-pedagogik i Konstfrämjandets regi. Namnet Snogerödarn för tanken till bygdemåleri men någon bygdemålare var Karl-Erik Olsson definitivt inte, för det vi ser är verk av en outsider - en egensinnig kolorist med en stor portion humor.
Nu hyllas Snogerödarn med en minnesutställning omfattande ett femtiotal verk: oljor, akvareller och litografier - och överallt möter vi hundar. Här finns folkbildaren som söker modell bland hundlika damer, en Karl XII:s drabant invid en prost i samma djurs skepnad, en hedersdoktor som möjligtvis kan vara mannen bakom Tetrapack, en stridsflygare likt en svensk Röde Baronen från Snobbens seriealbum, följt av musikanter, herdar och kurtis. Dessutom presenterar Snogerödarn sig själv och sin bildvärld med två kortfilmer.

Jag tänker osökt på amerikanen William Wegman (f. -43) som fotograferade Weimaranerhundar i människokläder, och det slår mig att både Wegman och Snogerödarn mutade in snarlika nischer ungefär samtidigt under tidigt sjuttiotal; dock utan att ha stiftat närmare bekantskap. Sannolikt hade det kunnat bli ett fruktbart sammanträffande.
Det finns en stor känslighet och kärlek till motivet i Snogerödarns "porträtt", där sinnesstämningar, ambitioner och mänskliga drömmar levandegörs i de fyrbentas mimik. Som vore de gestalter från den värld som pågår omkring oss.
Outsiderbegreppet intresserade Karl-Erik Olsson, och för att komplettera detta visas också en handfull arbeten av fyra dysfunktionella konstnärer från konstskolorna Inuti i Stockholm och Konstfabriken i Malmö.

C-J Charpentier
kultur@kvp.se