Trädgårdstomten från landet besöker för första gången storstaden och hittar saker som han känner igen hem-ifrån. Och tokiga saker som han aldrig har sett.

Hej!
Nu är jag på utställningen som vår skånske kollega tipsade om, ni vet den där med trädgårdssaker. Tänkte det kunde vara spännande att se om arbetsmiljön här nere i södern påminner om den vi är vana vid. Genom åren har jag ju tjänstgjort i ett antal täppor, men aldrig så långt söderut som i Malmö.
Till en början var det väl inga konstigheter: krukor i trä och sten med röda och gula blommor har man sett förr, och blicken hos den lilla gulliga hundvalpen med sorgsna ögon har man passerat många gånger. Likadant med den inbjudande förvuxna keramikdojan där man kan krypa ner och dåsa under sommarens allra hetaste timmar.
Ja, till en början var det alltså som vilken trädgårdsbutik som helst.
Men vad jag hittade sedan går utanpå det mesta: först en stiliserad trädgårdspump i keramik med ett handtag som ser ut som (jag skäms för att säga det) en snopp, sedan en blomkruka gjord av bildäck i olika färger och så till sist en förgylld skottkärra med vissna växter! En blomma dör och så sår man nytt, det är inte mer med det – det är ju trädgårdslivets naturliga gång. Förgylla skräp… varför då? Vad är det för mening med det?
Tur då att jag skymtade en kollega härintill – ska fråga honom om skräpkonst är en skånsk specialitet. Lovar att berätta vad han sa när jag kommer hem.
Till dess: Bästa hälsningar från storstadstäppan!

Anders E Larsson
kultur@kvp.se