Överklassens dåtida gissel har en del att säga även vår tid. Jan Torsten Ahlstrand gör ett återbesök hos produktive festprissen Nils Dardel, på Mjellby konstmuseum.
I skuggan av dandyn är underrubrik när Mjellby konstmuseum nu visar Nils von Dardel (1888-1943): den första stora Dardel-utställningen sedan 1988. Därmed vill museet framhålla att den gyllene dansen kring Den döende dandyn kommit att skymma Dardels övriga mångfacetterade konstnärskap. Museet har på ett proffsigt vis lyft fram i stort sett hela Dardels 35-åriga verksamhet, i ett kräset urval om ett 60-tal tavlor, och gjort en vackert illustrerad katalog med flera intressanta texter.
Dardel var omstridd under sin livstid, både på grund av en sofistikerad dandyattityd och sin ambivalenta erotiska läggning. Han kom själv från överklassen men älskade att provocera densamma, samtidigt som han i hög grad försörjde sig på beställningsporträtt av samma överklass.
Det är i sina provokativa och psykologiskt innehållsrika målningar som Dardel är intressantast och alltjämt har något att säga vår tid. Utan att 
Döden. Dardels hjärtfel skapade ett dödsmedvetande, som speglas i t ex "Fågelskrämman". (1934). Bilden är beskuren. i egentlig mening vara surrealist förebådade han surrealismen med sina fantasifulla och ibland halsbrytande kombinationer. Ett paradexempel är Visit hos excentrisk dam från 1921 där den eleganta kvinnan i sin gröna pyjamasdress balanserar en apa och en blomvas på huvudet nedanför en dandy som hänger ner från ateljéfönstret. Målningen har med sina bisarra kombinationer en surrealistisk uttryckskraft - ungefär som det berömda mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett operationsbord.
Dardel var också tidig med att intressera sig för psykotiska tillstånd, som till exempel i Paranoikern (1925) eller i dekoren till baletten Dårhuset i Paris 1920, med den väldige jätten i en kataton ställning i fonden. Dardel var intim vän med Svenska balettens chef Rolf de Maré och skapade även en "snällare" scenografi till baletten Midsommarvaka samma år.
Under hela 20-talet bodde Dardel tillsammans med sin unga fru Thora Klinckowström i Paris, där paret höll hov i sin ateljévåning på Montmartre. I memoarboken Jag for till Paris (1941) har Thora Dardel skildrat "det glada 20-talet" som en enda lång fest, och det är ett under att Dardel hann producera så mycket som han faktiskt gjorde. Han plågades dessutom sedan ungdomsåren av ett hjärtfel, som tidigt skapade ett dödsmedvetande hos honom. Detta speglas i flera av hans målningar – som i den galghumoristiska Dödens domestiker – à ta santé, Nils från 1933, eller i grymma Fågelskrämman från 1934.
Jan Torsten Ahlstrand
kultur@kvp.se
