Världen är full av märkliga samband som vi sällan reflekterar över. Bara en sådan sak som att Emil i Lönneberga förmodligen aldrig skulle ha haft sin mössa om det inte vore för Adolf Erik Nordenskiöld.

Det är Anna-Lena Nilsson, intendent på Sjöfartsmuseet i Göteborg, som gör mig uppmärksam på detta.

– Det går nästan inte att föreställa sig hur stor Nordenskiölds expedition genom Nordostpassagen var. När fartyget Vega kom tillbaka i april 1880 var

Nordenskiöld och hans manskap hjältar i allmänheten ögon, och alla hade en huvudbonad med en platt kulle av tyg och en hård blank skärm. Det finns inte en enda bild från tiden innan 1870 där någon har på sig en sådan mössa.

Därmed fick den alltså namnet vegamössa?

– Ja, den blev högsta mode, och det ser vi spår av än i dag.

Från början var ordet vegamössa helt enkelt en folklig benämning av skepparmössan.

– Ryska armén började använda den runt 1808, fast då utan skärm. Skärmen kom lite senare, mellan 1811-1860, och har så klart en praktisk funktion som skydd mot solen.

Vart togs den vidare från ryska armén?

– Marinen tog den till sig. Skytteföreningar började dessutom använda den tidigt. Sen blev den folklig mot slutet av 1800-talet, men den folkliga varianten var ju mindre strikt när det gäller utseendet.

Med det folkliga kommer förstås också Emil in i bilden?

– Ja, det blev även en bondemössa, och i vår tid är det mycket tack vare Emil som den har blivit så utbredd.

Jag minns plötsligt att också mina egna döttrar har en vegamössa i barnstorlek som ligger gömd i någon garderob. Vilken svensk barnfamilj som besökt Astrid Lindgrens Värld har inte det? Den mössbeprydde feskargubben, så som vi såg honom i Anders Lönnbros skepnad i tv-serien Saltön, blir dock allt mer sällsynt.

Hur skulle jag uppfattas om jag började använda vegamössan till vardags?

– Som en Lasse Dahlquist-epigon kanhända, säger Anna-Lena och skrattar.

Associationen till Lasse Dahlquist får oss att börja prata om skepparmössans resa från att ha varit en auktoritetssymbol till att ge glada, joviala signaler. Den började som uniformsmössa, marinen använde den, manskapet på Vega använde den, och det marina anslaget blev ett attribut för estradörer och trubadurer i skapandet av ett slags västkustidentitet.

– Hagge Geigert var kanske den sista, icke fiktiva, officiella bäraren av mössan, säger Anna-Lena.

Men sedan minns vi att Håkan Hellström har synts i skepparmössa, och han har ju alltid varit mån om att visa sin tacksamhet gentemot sina förebilder (år 2006 fick han Lasse Dahlquist-stipendiet). Mössan fortsätter alltså sin vandring. En popikon poserar i sin huvudbonad och dold i kulisserna står A. E. Nordenskiöld, geolog, mineralog, upptäcktsresande och... trendsättare.