Tjörnedalagården, där Linné en gång lär ha rastat under sin skånska resa, är centrum för Östra Skånes Konstnärsgille (ÖSKG) – och rymmer dessutom en alert konsthall, som efter renovering och omorganisation lyft verksamheten till ett stort utropstecken.

Nu har sensommarutställningen öppnat med tre olika kynnen som givits fritt spelrum. Med verk som jag litet självsvåldigt skulle vilja säga representerar humor, lek och stramhet.

För humorn svarar Sven-Åke Ekberg (f. -46), ÖSKG:are sedan föreningen grundades, och bosatt i Kivik. Ekberg skulpterar i småformat med svets och bygger sina människor med smält järn på en trådstomme – ungefär som när man stöper ljus, och resultatet har blivit ett 30-tal figurer: Hälften cyklister, och hälften sprithalsande alkoholister av båda kön kråmande sig runt helt vanliga och äkta spikar.

Jag tänker osökt på Optimistorkestern i Malmö – tonen är snarlik men Ekbergs figurer är individer. Inte stereotypa varelser, utan glada och eleganta accenter.

Leken är Eva Jacobsons (f. -62 och verksam i Stockholm) signum, hon arbetar med flera olika uttryck – från måleri med kol och rödkrita på vit akrylfond till skulptur och installerade objekt.

Motivkretsen rör sig ofta kring fantasifoster och bastarder. Det är kraftfulla amorfa former som samtidigt signal­erar kaos och förvirring, och som möjligtvis porträtterar en människas väg genom till­varon. Där somt är medvetet slarvigt men hela tiden med en inneboende spänning som sätter tankar i rörelse.

Catrin Andersson, född -74 och bosatt i Malmö, lever tveklöst upp till begreppet stramhet. Här handlar det om stora diptyker, där mönster ritsade på svartmålat glas fotografiskt överförts till aluminiumskivor så att man hela tiden får parallella bilder. Med samstämmiga motiv i olika tekniker - medan ett antal flaskor med pigmenterad vätska verkar som en barriär över golvet mellan bild och betraktare.

Det är effektfullt, och genomfört med skicklig konsekvens. Inte som dekor utan som katalysatorer för kommande samtal.

C-J Charpentier

kultur@kvp.se