Ett köptempel? Ja, men det är inte tillräckligt nu för tiden. Emporia är också ett upplevelsecenter. Det är detta kunden vill ha (om man får tro de postmoderna köpcenterstrategerna). För om man ska omdirigera köpsugna konsumenter från Malmö city till Hyllie gäller det att erbjuda något extra. Och man har rustat sig. 3 500 parkeringsplaster i parkeringshuset som är en upplevelse i sig. Färgade genomskinliga glasrutor, olika färger för de olika våningsplanen.

Arkitekten bakom bygget; Gert Wingårdh har lånat friskt från samtidskonsten och skapat vad man kan betrakta som ett stort antal installationer i köpcentret, varav parkeringshuset är en. Det är naturligtvis installationer tomma på innehåll. Han har lånat formen och gesterna, men inte samtids­konstens kritiska diskurs.

Men det har smugit sig in en orm i konsumtionsparadiset. Vilket de ansvariga för Emporia tycks ha missat helt. I informationsmaterialet från Emporia står det: "Den holländske konstnären Joep Van Lieshout har skapat en sex meter hög bronsskulptur med titeln Ekvilibrist. Statyn välkomnar besökarna vid Havsentrén."

Hehe! Vilket välkomnande! Skulpturen är snarare bild av konsumtionens mardröm.

De människoliknande figurerna är sammanvuxna med med varorna – de kubformade kartongerna. De balanserar och försöker komma loss, men lyckas inte. Kreditkortshelvetet gör att många shopaholics fastnar i shoppingträsket.

Då är det lugnare med minimalistisk konst. Det gillar arkitekterna och det gillar de som inte vill blanda in etik och politik i konsten. Fick höra att Gert Wingårdh var mycket förtjust i Per Mårtenssons megastora målning mellan Emporia och parkeringshuset. Men det är jag också. Målningen är 14 meter hög och 114 meter lång. Hisnande stor! Motivet utgörs av en lamellgardin – ljusa vertikala remsor – som kan ses från alla våningarna i parkeringshuset.

Ett annat minimalistiskt verk sitter på väggen mot den stora cykelparkeringen. Konstnären är Silja Rantanen. Det består av ett stort antal glasplattor i starka färger. Går man ­närmare kan man se spår av ­penseln eftersom plattorna är förstoringar av detaljer i en oljemålning. Men för de flesta besökare är väggen sannolikt inte att betrakta som ett konstverk, utan mer som en fin dekoration, om man nu ens lägger märke till den. Det finns även 93 pollare som ska skärma av trafiken skapade av Petteri Nisunen och Tommi Grönlund utanför Bärnstensentrén, samt fotografier av Signe Maria Anderson.

Men som sagt: Det är arkitekten bakom bygget, Gert Wingårdh, som är den viktigaste konstnären. En tomhetens apostel. En feelgoodkonstnär av rang.

Conny C-A Malmqvist

kultur@kvp.se