På Paris höstsalong 1905, i Grand Palais, finns en sektion kallad "La cage aux Fauves", fauvisternas bur. Där ställer Henri Matisse ut ett till synes vansinnigt porträtt av en kvinna i hatt. Hennes allvarliga ansikte är skissat med enkla penselstreck, grönfärgat, med orange hår. På huvudet bär hon en explosivt brokig färgpalett till hatt.
Porträttet väcker skandal, hånas och blir utskrattat.
Men bland besökarna finns amerikanen Leo Stein, som köper tavlan tillsammans med sin syster Gertrude.
Nu hänger
La Femme au chapeau på nytt i Grand Palais, denna gång centralt, som exempel på syskonen Steins framsynta känsla för det nya måleri som uppstod vid förra sekelskiftet. Konstälskare trängs nu framför hattdamen och de omgivande verken, signerade Cézanne, Picasso, Renoir, Bonnard... Steins egensinniga privatsamling är i dag ett betydande stycke konsthistoria.
Gauguins solrosor. (Bilden är beskuren). Foto: Fondation collection EG Bührle, Zürich
Leo, Gertrude och deras storebror Michael med hustru Sarah flyttade till Paris 1903-04. De bosatte sig nära Luxemburgträdgården och var alla lidelsefullt konstintresserade.
Steinsyskonen var fördomsfria i mötet med det parisiska avantgardet. De köpte inte konst för att få bekräftelse i borgarkretsar. De stod ändå utanför, som amerikanska judar, försörjda av fastigheter i San Francisco. Gertrude, författarinnan, var dessutom öppet lesbisk och skulle ju sedan leva i en legendarisk relation med Alice B Toklas.
Leo var esteten, med kunskap och blick för kvalitet. Han målade själv och skrev om konst. Gertrude och Leo delade fram till 1914 bostad och köpte konst ihop. Leo upptäckte den unge spanjoren Pablo Picasso och köpte frikostigt under hans blå och rosa perioder. Utställningen visar några sällsynta, tidiga målningar med kvinnor i blågrön, skulpterad profil. Michael och Sarah kom framför allt att stötta Matisse, som också blev deras vän. Utställningen visar briljanta Matissemålningar, bland annat hans porträtt av makarna, som har en inkännande, lågmäld precision.
1906 gjorde Picasso ett sedermera berömt porträt5555t av Gertrude Stein. Hon påstod att hon poserade i ateljén 90 gånger. Under dessa sittningar utvecklade hon sin litterära kubism, präglad av den våldsamma kraft Picasso utstrålade. Hans Gertrude-porträtt har en slående detaljskärpa: en framåtlutad monumental kropp och en osymmetrisk men genomträngande blick.
Konstnärens fru. Målning av Paul Cézanne. (Bilden är något beskuren). Foto: Paul Cézanne Zürich. Fondation.
"Det finns två genier", ska Gertrude ha sagt, "Picasso i måleriet och jag inom litteraturen". De två utvecklade en nära, ganska hetsig vänskap, och det var med paret Picasso som Gertrude och Leo började ha konstnärliga salonger i sitt hem på 27 rue de Fleurus.
Woody Allens senaste film
Midnatt i Paris skildrar det mytiska kändisgalleri som samlades på lördagarna, där avantgardets målare och musiker mötte författare som Fitzgerald och Hemingway. Utställningen visar foton från hemmet, där väggarna är packade med tavlor av Picasso, Matisse, Cézanne, Toulouse-Lautrec med flera. Konstnärerna slogs om att få verk bra placerade hos Steins, då detta höjde deras marknadsvärde.
Paradoxalt nog bidrog syskonen Stein till att göra avantgardekonsten så erkänd, att de efter första världskriget inte själva hade råd att köpa nya verk. Gertrude engagerade sig då i konstnärer kopplade till Svenska och Ryska baletten, bland annat Pavel Tchelitchew, Genia Berman och Christian Berard, som hon själv gjorde experimentella litterära porträtt av.
Gertrude Steins relation till bildkonsten var nämligen främst kreativ. Hon gick i dialog med visuella uttryck som gav näring åt hennes litterära språk. Det var därför hon fascinerades så djupt av Picassos kubism, som hennes bror Leo inte alls tyckte om.
Denna litterära aspekt av konstsamlandet ges inte djupare analys på Grand Palais. Utställningen visar i stället hur syskonen Steins djärva, fördomsfria val kom att påverka konsthistorien. De verk som nu på nytt samlats är en visuell fest, och de förmedlar kraften i en brytningstid som förändrade människans sätt att gestalta sig själv.
Theresa Benér
kultur@kvp.se
