Köpenhamn år 2007. Ungdomshuset på Jagtvej ska utrymmas och stängas. På gatorna utkämpas hårda strider mellan så kallat autonoma och en väl förberedd poliskår. Stenar kastas, fönster slås sönder, bilar sätts i brand.

Där och då inleds polisromanen Uro av Jesper Stein. Typiskt för dansk krim: ofta anknyter kriminalin­trigerna till människor, miljöer, debattämnen och även verkliga händelser i dagens Danmark.

Antihjälten (vad annars?) Axel Steen, vicepolitikommissarie vid Dråbsavdelningen, bor mitt i händelsernas ­centrum på Nørrebro. In i lägenheten hörs vrål och tjut från kravaller och polisbilar. När en man hittas död vid muren på Assistens Kirkegaard så är Steen på plats inom någon minut.

Den döde – mördade? – har svarta kläder, militärstövlar och luvjacka. En autonom? Kan det vara en polis som gått för långt?

Jesper Stein, som varit rätts- och kriminalreporter, blandar in illegala flyktingar, narko­tikagangster från Balkan, kriminella gäng vid Blågårds plads och diverse oegentligheter inom polisen. Det polisiära problembarnet Axel Steen, frånskild far med allt större intag av droger, tvingas – det är ordet – samarbeta med säkerhetspoliserna i PET-bunkern.

Historien verkar inte otrolig utan kunde nog vara fullt möjlig. Fast Uro har främst blivit en atmosfärrik roman om Nørrebro: gator, platser, krogar och ett sjaskigt hotell. Författaren känner sin stadsdel också. Går man in på YouTube och söker på Jesper Stein så får man upp videoklipp där Stein presenterar de miljöer som förekommer i första delen av serien 2200 Noir (efter postnumret för Nørrebro).

Bengt Eriksson

kultur@kvp.se