Det är svårt att inte spontant dra paralleller mellan årets invigningsfilm och det som just nu pågår i Egypten och Tunisien. Scenariot är lika urtida som igenkännligt:
Situationen har kommit fram till en kritisk punkt då massan inte längre finner sig i att styras av en enväldig ledare.
I norrmannen Marius Holsts Kongen av Bastøy – som tävlar om priset för bästa nordiska film – briserar till slut den inneslutna frustrationen bland ungdomarna på en uppfostringsanstalt år 1915. Otillbörligt utnyttjande av maktställning är bara förnamnet, när de sinnessvagaste av ungdomarna utsätts för övergrepp. De intagnas revolt blir dramatisk, och precis som i det samtida Afrikas norra länder trampar ordningsmakten in med besked.
I sin fjärde långfilm pumpar nog Holst fram mer blod än originalitet, men det finns flera psykologiskt intensiva vändpunkter som uppstår tack vare skickliga skådespelare (Stellan Skarsgård är det främsta dragplåstret).

Betydligt mera egensinnig var förfilmen Las Palmas, regisserad av den uppmärksammade dockanimatören Johannes Nyholm. Filmen tävlar om kortfilmspriset Startsladden och sammanför på ett lika fiffigt som hysteriskt sätt en ettårings beteende med en godtycklig, spritbälgarglad charterturists: från glas som åker i golvet till plötsliga sömnbehov.
Nyholms främsta bedrift – förutom humoristisk begåvning – är hur naturligt han lyckas tajma in sin ettåriga dotters (hon spelar huvudrollen) skiftande uttryck i den historia han berättar. När hon på slutet rider sin chopper med ciggen i käften ser vi en baby without a cause som ägnar sig åt method acting.

Anders E Larsson
kultur@kvp.se