Nu har det hänt igen. En klick självutnämnda finansgurun träffas i New York och sänker börsen med ett penndrag. Inte bara en börs i ett land, utan alla börshus på en hel kontinent.
Standard & Poors – bara namnet! – kreditnedvärdering av några av Europas tyngsta ekonomier inträffar klurigt nog just när deras egen kontinent börjat kravla sig upp ur recessionen och behöver en extra knuff av att konkurrenterna försvagas.
Illa nog att det drabbar eurobörsen. Men konsekvensera på gatunivån är omöjliga att överblicka. Det högst teoretiska beslutet kraschlandar i människors fickor. Sparande faller, priser och räntor stiger, reserverna sinar.

Det är olustigt att se hur de svenska börsskribenterna joddlar med utan att bjuda kritiskt motstånd.
Om till exempel Italien skriver de samstämmigt att landet lider av "alltför låsta regelverk och för små företag".
De "låsta regelverken" är nu inget annat än det starka sociala system som landet byggt upp alltsedan krigsslutet. Ett paradoxalt välfärdsnät i Berlusconiland.

De små och medelstora företagen är i själva verket nyckeln till att den här flexibla ekonomin rullar på – och att vi har det så fint på semestern. Närproducerad mat, personliga värdshus och hotell, underbara torgmarknader. I själva verket är detta Italiens främsta konkurrensmedel i en rå global gigantomani. Under de stora kriserna klarar sig Italien alltid bäst.
Knepet? Vi intervjuade de stora partiernas ekonomiska talesmän under den senaste "oljekrisen". Vi frågade hur det kom sig att Italien kunde manövrera så elegant när hela havet stormade? Den lärde professorn svarade: "Det är mycket enkelt, signori. Vi säljer fler skor än vi producerar."

Carl Henrik Svenstedt
kultur@kvp.se