John Cassavetes independentfilmer från 70-talet är högst levande för cineaster, som gillar deras amerikanska neorealism och nya vågen-stuk. Cassavetes hade en kärntrupp skådespelare, bland annat hustrun Gena Rowlands, Seymour Cassel, Ben Gazzarra och Peter Falk, som han följde i oändligt långa tagningar.
Just denna sköra, vilsna sårbarhet hos medelålders medelklassmänniskor återfinner man på köpenhamnska Mammutteatret, som nu spelar en Cassavetestrilogi: Opening Night, Faces och Husbands framförs av en väl samkörd ensemble, i öppen scenografi där två dubbelsängar står för antingen nyväckta begär eller rutinäktenskapens sexleda.
Regissören Egill Pálsson har tagit fasta på just dessa livets brytpunkter hos rollerna: män som söker mer än att vara försörjare och trygghetspunkt, kvinnor som vill våga tro på sina övertygelser och frigöra sina mogna kroppar i fysisk utlevelse. Mammut skapar i dessa tre 80-minutersdramer en rörlig, sinnlig teater om längtan och tillkortakommanden.

John Cassavetes inträngande porträtt håller utmärkt för teatern. Precis som Ingmar Bergman har hans filmmanus på senare år fått nytt liv på internationella scener. En av de mest uppmärksammade Cassavetesregissörerna är Ivo van Hove vid Toneelgroep i Amsterdam, vars senaste tolkning, Husbands, bland annat kommer till Berlin i mars, på festivalen för ny dramatik (FIND). Man kan ana att van Hoves internationella Cassavetesframgångar varit en förebild för Mammutteatret.
I Köpenhamn kan trilogin ses t o m 24/2, i sin helhet på lördagar, eller som separata vardagsföreställningar.

Theresa Benér
kultur@kvp.se