Han har gått i politisk exil: från Sverige till Israel. Dels är det en längtan efter att få känna sig som fullvärdig jude som drivit honom, dels känner han sig ha drivits bort från sitt födelseland på grund av dess alltmer utbredda judefientlighet.
Efter ankomsten till Israel fick han göra den obligatoriska treåriga militärtjänsten. I Sverige hade han liksom så många andra unga svenskar kunnat sjappa från värnplikten. Israel behöver däremot ett starkt försvar gentemot sina destruktiva grannar, framhåller han.
I Sverige finns ingen religionsfrihet för judar, säger den dubble medborgaren.
Varje gudstjänst måste bevakas av flera judiska vakter. Ändå tror jag det inte är långt kvar till den första blodiga katastrofen.
Se på tennismatchen mellan Sverige och Israel i Malmö. Där gick nazister, vänsterister och jihadister tillsammans för att stoppa matchen, uppbackade av de så kallade kulturpersonligheterna. Den politiska vänster-högerskalan är inte längre rätlinjig utan cirkulär. Sett ur enbart den synpunkten var Israel rätt val för mig och många andra judar, den andra generationens och flera konvertiters.
Hans flickvän som är muslim håller på att konvertera till ortodox judendom, även hon från Sverige.
De håller samman, svenskjudarna. Särskilt i sin upprördhet över den snedvridna nyhetsrapporteringen som deras gamla landsmän bestås med. Men de håller traditionerna: äter midsommarsillen och tar snapsen därtill. Överst på önskelistan från deras svenska besökare står: Kalles Kaviar.

Salomon Schulman
kultur@kvp.se