Höstens huvudföreställning på Moomsteatern är en barnföreställning som vänder upp och ned på perspektiven. På tvärs mot den klassiska sagans konventioner, där det olydiga och illasinnande barnet ska lära sig att bli en bättre medmänniska, är titelfiguren i den egensinnige barnboksförfattaren Ulf Starks berättelse Lilla Asmodeus son till självaste Lucifer, mörksens furste. Problemet för familjen är här att Asmodeus alls inte är någon jävelunge, utan en ganska beskedlig och fin pojke som inte alls ställer till det så som han förväntas göra. Därför skickas han upp från deras hem i underjorden till människornas värld, där han ska lura en oskyldig människosjäl och ta denna med tillbaka ned till Inferno.

Så ser utgångspunkterna ut i Moomsteaterns och Kjell Stjernholms uppsättning, som spränger ut i en sevärd cross­over-föreställning där de sceniska uttrycken tangerar både talteatern, det burleska kostymdramat och musikalen, med musik av den på scenen medverkande multiinstrumentalisten Jan-Erik Sääf. I rollen som Den Ondes vanartat goda avkomma Asmodeus ser vi gästskådespelaren Tony Lundgren.
Men något helvete på jorden uppstår inte bara för att djävulens son dyker upp, utan tvärtom upptas han i en märklig värld som i scenograf och kostymör Malin Kihlbergs händer förvandlats till en färgsprakande, spexig och fantasifull plats.

Samtliga övriga roller - och de är så många att det blir en handfull var åt aktörerna - spelas av Moomsteaterns fasta ensemble, som här ut­ökats med tre skådespelar­elever från Moomsteaterns elevskola. De fragmentariska scenerna på vägen mot det trots allt lyckliga slutet i denna Helvetet-Jorden tur och retur befolkas så av exempelvis flirtiga kossor (Therese Kvist), trötta björnar (Pierre Björkman), knepiga bönder (Dennis Nilsson), godhjärtade bagerskor (Gunilla Ericsson) och molnlika får (Ronnie Larsson, Niclas Lendemar och Frida Andersson).

Martin Lagerholm
kultur@kvp.se