De är få som lever i dag. Läkare dör dessutom i genomsnitt tidigare än gemene man.
Min mara under början av min yrkestid var att träffa på äldre kolleger som varit med om de förödande demonstrationerna "Stoppa judeimporten!" knappa året före krigsutbrottet. Dock vågade ingen föra sitt rasistiska engagemang på tal. "Jag råkade vid den tiden inneha ett läkarvikariat", var deras gängse svar.
Mest beryktad blev Gunnar Biörck (1916-96), dåtidens ordförande i Medicinska Föreningen som anförde skarorna. Denne blev sedermera kunglig livläkare, riksdagsman (M) och en kulturellt aktad man.
Annars tycks allt vara glömt, till och med bland dem som borde minnas.
En gång när jag språkade med Erland Josephson, sade han i förbigående att han gått till dr Biörck på en konsultation. Då jag påtalade dennes historiskt horribla roll tittade skådespelaren förundrad på mig som vore Biörck blott den duktige diagnostikern han behövde då - men 30-talet tycktes redan vara historia för denne svenske jude.
Demonstrationerna ägde rum på varje kårort, och det bara några veckor efter Kristallnatten. Ändå gick medicinarna, mina kommande kolleger, med brinnande facklor för att värja sig mot den judiska faran. Gunnar Biörck höll strax efter det beryktade Bollhusmötet i Uppsala den 17 februari 1939 ett eldigt tal på ett nazistmöte.
De var salongsantisemiter även om min vän, blivande gynekologen, juden Z, åkte tillbaka till sitt föräldrahem i Malmö – skrämd av kurskamraterna. Men Nöden-judarna, de fattiga judarna som bodde i den lundensiska arbetarstadsdelen, fruktade aldrig medicinarna. De visste att ge de välborna på käften om någon vågade närma sig. Medicinardemonstrationerna förblev en kulturkamp, en hatisk missunnsamhet de svenske riktade mot sina internationellt mer framgångsrika judiska kolleger.
Stoppa "judeimporten". Det var syftet med det ökända Bollhusmötet i Uppsala den 17 februari 1939.
Vår chefsläkare professor X är numera död.
Ingen av mina kolleger kände till dennes bruna förflutna och inget förfluget antisemitiskt flög över hans läppar - någonsin. Han ställde sig in i ledet liksom paradoxalt nog kommunisten John Takman även gjorde, senare en kontroversiell socialläkare som kämpade för romernas rätt. Takman vägrade att lämna ut sina medicinarkamrater, fastän han tillhörde deras få motståndare när striden var som hetast.
Socialmedicinaren Takman ordade i stället föraktfullt om borgerligt kapitalistiska judar när jag kontaktade honom, och tillade pompöst att han numera var god vän med Gunnar Biörck.
Vid en rond en dag på Barnkliniken ursäktade jag mig – var tvungen att avvika "för att slå en sjua".
Ordvalet passade inte.
Det sammankallades ett överläkarmöte där X beslöt att avskeda mig på stående fot. Inga av mina kolleger protesterade men däremot sjuksystrarna, som blev mäkta förgrymmade – "Salomon är ju den läkare patienterna gillar bäst"! Överläkarna blev förskräckta över sjuksköterskornas reaktion och fick chefen att ändra på sitt beslut som han hade fattat utan att ens uttala ordet "jude".
När jag senare fick reda på att professor X faktiskt varit Biörcks högra hand, sekreterare i Medicinska Föreningen, förnekades dennes antisemitiska böjelser fastän X tillhört den maktelit som med kraft stoppat "judeimporten".
Många av mina bästa vänner som inte är antisemiter har försäkrat mig att X aldrig hatade judar. Kanske har de rätt. En av hans närmaste kamrater var ju jude, professor L.
Och Ingvar Kamprad umgicks med en judisk bonddräng, vill en av höstens bästsäljare berätta, samtidigt som han sällskapade med antisemiten Per Engdahl.
Det finns knappast ett land i världen i dag som Sverige - med så få antisemiter. I vår frihetens stamort på jorden är det även på Förintelsens minnesdag därför en lätt uppgift att vakta synagogor från bombattentat.
Inte heller anno dazumal, 1939, önskade någon vitrock judarnas död, och då behövdes inga väktare alls, till skillnad från i dag. Doktorer är innerst inne godhjärtade.
Och se: det blev ju också människa av X som dog hyllad av kollegerna.
Minnesdagen för Förintelsens offer högtidlighålls i dag. Vem vet: kanske inte av alla?
Salomon Schulman
kultur@kvp.se
