”Teater är rena rama katastrofen”, förklarar teaterråttan Emma för de tillfälligt landsflyktiga från Mumindalen, som inför en hotande översvämning tvingas inhysas i en gammal teater. Här vankas det premiär på pjäsen Brustna skuggor, men på grund av undantagstillståndet, utfärdat av den myndige brandmästaren (Lars Fembro), har de riktiga skådespelarna inte dykt upp. Nu måste vännerna från Mumindalen ställa upp! Men varken Filifjonkan, Misan, Mumintrollet eller Lilla My har någonsin varit i kontakt med teater tidigare, och nog är det konstigt att ingenting där liksom verkar vara på riktigt. Till och med vinden och åskan skapas med hjälp av vevmaskiner och plåtskivor.

Tove Janssons skådespel Troll i kulisserna, som nu spelas på Operaverkstan i regi av konstnärlige ledaren Maria Sundqvist, hade premiär i Helsingfors 1958, och sattes upp
i Stockholm året därpå, nu med sång- och musikinslag signerade Erna Tauro.

Det lilla dramat är en fin historia om rädsla och nyfikenhet, om vemod och längtan, och där det måste finnas plats för samverkan utan att någon ska behöva göra avkall på sin särart. Ty hur märklig teatervärlden än är, skapar den åtminstone förutsättningar för lek och drömmar. När den värsta villrådigheten lagt sig, visar det sig snart att både Mumintrollet (Johan Hwats) och Lilla My (Alexandra Frid Giertz) är rena sångfåglarna och att mjältsjuka Misan (Erik Bergquist) är som gjord för primadonnarollen. Dessutom är koleriska Filifjonkan (Minna Weurlander) en hejare på accordeon och bildar här ett utmärkt minikapell med den klarinettspelande vaktmästaren (Ola Denward).
Scenograf Eva Sommestad Holtens uppbyggda teater-i-teaterscen ger såväl rollfigurerna som den unga teaterpubliken utmärkta möjligheter att undersöka och bekanta sig med den konstiga teatervärlden, med råttan Emma (Harriet Stern-Cronström) som klok och bestämd drivkraft. Att sedan en och annan fyndig replik eller komisk hänvisning kanske råkar passera ovanför huvudena på den rekommenderade publiken från sex år, gör inte så mycket. För det är ju som Emma säger: det viktigaste är inte att man förstår teatern, utan att man känner den.

Martin Lagerholm
kultur@gt.se