Tills nu, det vill säga. Jag köpte E L James Fifty shades of grey i pocket, av ren nyfikenhet, eftersom jag precis som ni sett de hisnande siffrorna under de senaste månaderna. E L James roman ska översättas till mer än 30 språk och ligger just nu kring 20 miljoner sålda exemplar. I Storbritannien har ingen pocketbok sålt lika mycket så snabbt. En svensk översättning är på gång i september.

Egentligen borde jag ha läst den på läsplatta eller skärm, för det är där den hör hemma under den anonyma plasten i en pekdator, så att man kan sitta i tunnelbanan och läsa utan att avslöja sig själv, likt de miljontals hemmafruar som lär vara E L James största fans och som gett hela Grey-trilogin (det finns ytterligare två böcker) epitetet ”mammaporr”.

Men Fifty shades of grey är en elektronisk bok också i en annan, mer fundamental bemärkelse. Hela dess tillkomsthistoria hör ihop med den virala internetåldern. E L James har berättat i intervjuer hur hon skrev den i 18 månader, varje minut, ibland på sin mobiltelefon. Först gavs texterna ut som erotiska utflykter i Stephanie Meyers Twilight-värld, enligt fan fiction-traditionen där man introducerar sex i sexlösa sammanhang: Star Trek, Harry Potter och Twilight.

Fortfarande syns spåren av Twilight väldigt tydligt i Fifty shades of grey. Också här hittar vi en ung tjej med kroniskt dåligt självförtroende, och en inflytelserik och mystisk man som inte nog kan understryka hur underbar, smart och snygg hon är och hur vansinnigt kåt han blir på henne.

Anastasia Steele heter hon, ett namn direkt från en affisch för en sexmässa och när hon träffar den American Psycho-aktiga mångmiljardären Christian Grey blir hon först varnad, eftersom han är, med sina egna ord, ”fifty shades of fucked up”. Det visar sig att han har en tortyrkammare i sin spatiösa Seattlelägenhet.

Det är också en av de fascinerande grejerna med boken: den följer en så tydlig moralisk kompass. Det här är inte depraverad postmodern transgressionslitteratur av den typ som var så populär på 1990-talet: Mary Gaitskill, Bret Easton Ellis, JG Ballard. Det är inte heller exotisk erotik i Anaïs Nin- eller Emmanuelle-traditionen. Snarare är det romantisk litteratur med stort R. Hela poängen är att Christian Greys demoner går att tämja, det går att kompromissa i sängkammaren och ingen behöver vara rädd för att någon ska vilja äta upp någons hjärna.

Innan Grey går med på ett seriöst förhållande måste Anastasia först skriva på ett 21-punkters kontrakt med utkavlade detaljer om fisting och analsex. Samtidigt är romanen katatoniskt konservativ i alla andra detaljer: Anastasia är oskuld, hon gillar inte smink och hon har ingen e-postadress. När Christian Grey smiskat henne erbjuder han en värktablett.

Jag surfar in på Twitter för att se om det finns några lätt citerbara 140-teckens sarkasmer om boken (hashtaggen #fiftyshades har tryckts på bokpärmen) men hittar i stället en flod av kvinnliga twittrare som vill att Christian Grey ska komma hem och ligga med dem. Jag hittar till slut en manlig twittrare som sett ett inslag om boken i tv och förlorat ”femtio nyanser av min lunch”.

Så är boken bra? Tja. Jag kommer att tänka på författaren E lmore Leonard som en gång har beskrivit historisk-romantiska romaner som ”fyllda av våldtäkter och adverb”. E L James romanfigurer säger alltid någonting ”ivrigt”, ”kärleksfullt”, och när vi kommit till sidan 500 har Anastasia bitit sig sexigt på läppen så många gånger att den rimligtvis borde ha fallit av.

Samtidigt känns det lite väl enkelt att skratta åt E L James usla prosa. Ju fler intervjuer jag ser med henne, desto mer börjar jag gilla henne. James, eller Erika Leonard som hon heter, är en av allt att döma rätt underhållande tonårsmorsa ”som varit gift i 400 år” (hennes egna ord) och som botat sin medelålderskris genom att dagdrömma lite. En av hennes favoritförfattare är Harlequin-veteranen Nora Roberts, en annan är Jane Austen. När James intervjuas av en Stepfordfru-liknande journalist i amerikansk tv verkar författaren närmast förbluffad, som om hon ser bokens hela framgång som ett stort skämt. För det måste ju ha slagit henne: de här snuskfantasierna som jag knappade ner på min mobiltelefon, de har tydligen sålt jättemassor?

Kanske kan man se fenomenet som ett öppenhjärtligt reclaimande av 1980-talets tantsnusk, den perfekta hårda klappen i en värld som oironiskt hyllar Maria Montazami. "Våra barn har aldrig sett sina mammor läsa så mycket", säger en av Christian Grey-fansen till New York Post. Brittiska och amerikanska tidningar skriver att folk köar för att köpa sexleksaker, och järnaffärerna ser en ökning av kvinnliga kunder ute efter tjockt rep.

I går kom nyheten att producenterna bakom The Social Network kommer att ansvara för filmatiseringen av boken. Om Alexander Skarsgård får spela huvudrollen, vilket föreslagits av Bret Easton Ellis på Twitter, är det bara ytterligare ett exempel på vilken fantastisk uppfinning internet är.