Barnatro. Ett ord som med sin skört oskyldiga klang och innebörd knappast står särskilt högt i kurs inom den romersk-katolska kyrkan. Både tron på ett barns värdighet och möjligheten för ett barn att söka stöd för sin tro på godhet och omtänksamhet hos kyrkans utnämnda företrädare - rent-av att betrakta som ställföreträdande fadersfigurer - existerar uppenbarligen inte inom den kultur som katolska kyrkan befrämjar.
Nu pyser luften allt fortare ut ur den uppblåsta helighetens ballong. Två pedofilfall med klara kopplingar till påven själv är speciellt anmärkningsvärda. Dels den tyske präst som påven (då kardinal Ratzinger) 1980 hade skickat i terapi för pedofili, men som bara efter några dagars terapi - med Ratzingers vetskap - återgick i tjänst och sedermera dömdes för sexbrott mot barn.

Dels den amerikanske präst som under 25 års tid hade förgripit sig på 200 döva barn - 1996 klagade några amerikanska biskopar på prästens beteende i ett brev till Vatikanen. Brevet hamnade på Ratzingers bord, men biskoparna fick aldrig något svar. Det visade sig också att Ratzinger stoppade en rättsprocess efter vädjanden från prästen själv - som fick behålla jobbet.
Häromdagen dök rapporter upp om utsatta barn från betydligt närmare håll - i Danmark. Utan att komma med några som helst insinuationer om vad som pågår bland de cirka 150 000 anhängarna i Sveriges romersk-katolska kyrka, undrar man hur tankegångarna just nu ser ut hos dess företrädare.
Vad är det för slags kultur som tillåter denna cyniska, överslätande inställning till barns liv?

Vad har detta med den gode guden att göra?
Svaret är att gud bara är en bisak. Kyrkan är att jämställa med vilket hycklande multinationellt företag som helst: i profitens heliga namn låter man allt annat stå tillbaka, till förmån för bevarandet av sitt varumärkes goda rykte - och därmed försäkra sig om ökad vinst. "Självklart tar vi vårt miljöansvar/ansvar för våra medarbetares hälsa", heter det i opinionsblidkande pressmeddelanden när det blåser snålt. I värsta fall gör man som katolska kyrkan gör nu: erkänner en partiell skuld och lovar bot och bättring.

Vatikanen AB, under ledning av mannen känd under artistnamnet Benedikt XVI, får framledes dock svårt med nyrekryteringen - bristen på trovärdiga PR-konsulter/präster lär bli akut.
Någon har visst skjutit sig själv i mitran.