Varje vecka får jag samma frågor, om det så är i Madrid, Beijing eller Köpenhamn: vill kurderna en dag bilda en egen stat? Vilket land förtrycker kurderna mest? Är det oljan som är kurdernas förbannelse? I Drömmen om Kurdistan försöker Ann-Catrin Emanuelsson och Khaled Salih besvara just dessa frågor, och det är en välkommen bok.

Författarna beskriver med några penndrag kurdernas historia från 612 f Kr (slaget vid Nineve), Kurdistan under islamisk, persisk, sedan ottomansk ockupation till förra årets politiska utveckling.

I Sèvres i augusti 1920 utlovades kurderna en egen stat om de via en folkomröstning så önskade, ett år efter avtalet. Tre år senare tog panturkiske Atatürk makten över resterna av det ottomanska imperiet och grundade republiken Turkiet.

Några månader senare tillkom en turkisk författning som förbjöd det kurdiska språket, kurdisk identitet, kurdiska namn på berg, dalar, slätter, byar: "Det finns bara ett språk, ett folk och en flagga. Kurdiskan är en variation av det turkiska språket"... Sanningen är att kurdiska och turkiska tillhör helt olika språkfamiljer, skillnaden är lika stor som mellan finska och svenska.

Av förklarliga skäl nöjde sig inte kurder med Ankaras förnekelsepolitik. Kurderna har med jämna mellanrum inlett uppror, som Ankara kallar för terrorism.

Det land där kurder bäst har kunnat hävda sina rättigheter är det nya Irak där Kurdistan nu är en federal region. Khaled Salih var själv rådgivare åt Kurdistans regionala regering (2003-2010). Han var också en av de kurdiska representanterna i utformningen av Iraks nya författning.

Bokens stora förtjänst är just de sidor som avhandlar den legitima grunden för Kurdistanregionens omfattande rättigheter i Irak. Detta borde närstuderas i diskussionerna om förändringar i Syrien och Iran, efter den så kallade arabiska våren. Kan denna irakiska författningsgrund komma att fungera som modell och prejudikat för kurderna och de styrande i Turkiet, Iran och i inbördeskriget sargade Syrien?

Jag är säker på att kurdernas dröm om eget land kommer att bli verklighet, och inom kort. Men denna stat kommer aldrig att vara så stor som majoriteten av kurderna drömmer om.

Kurdo Baksi

kultur@kvp.se