Beauty and body heter en av mapparna i fotografen Ewa-Mari Johanssons portfölj. Under en 25-årig bana som modefotograf har hon sett sina bilder publiceras i Vogue, Harper's Bazaar, Cosmopolitan och Elle. Glamourösa bilder av vackra människor, kvinnor mestadels, ibland elegant klädda men lika ofta halvnakna, med kroppens personliga kännetecken reducerade till ren form.
Hantverksskickligheten och känslan för linjespelet tar hon med sig in projektet Mama Maasai som kan ses på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Under ett besök i Morogoro-regionen i Tanzania dokumenterar Ewa-Mari Johansson en grupp maasaikvinnor som till stor del försörjer sig och sina familjer på att tillverka smycken, som säljs vidare via ett kollektiv.
Villkoren är krassa och männen dikterar reglerna för allt, inklusive fotosessionen som först efter sex månaders överläggningar i åldermännens råd kan bli av. En bild per kvinna får hon ta med sin Hasselbladskamera och resultatet blir en serie porträtt tagna i kamerans klassiska underifrånperspektiv, en vinkel som förhöjer det kraftfulla och stolta i personerna som skildras.

Mot resningen i gestalterna står berättelserna bakom bilderna, sammanfattade av Lena Katarina Swanberg och tryckta på ark i utställningen och inlästa i kulturhusets audioguide. Efter att den tryckta texten lite träigt lästs upp släpps Ewa-Mari Johansson själv fram och samma historia, bubblande och långt mer levande berättas igen och poängen med dubbleringen är svår att begripa.
Just mötet är navet för utställningen och vad som lätt hade kunnat bli en vit välbärgad kvinnas slumsightseeing och längtan efter exotism blir genom inlevelsen i människoödena en serie hastiga, men engagerade porträtt. Ett stråk av vanmakt är svår att undvika inför berättelserna, där skillnaden mellan liv och död kan vara en ko som sups bort av en ansvarslös man.
Kvinnorna bär livet i alla dess bemärkelser, sköter merparten av arbetet med spädbarnen gungande på höften. I ett land hårt präglat av hiv och dess efterverkningar dör många i aids och för änkorna och barnen som överlever männen väntar ett liv i hierarkins bottenlager.
Hårt och svårt att se på, men ändå bilder av människor som i Ewa-Mari Johanssons gestaltning har stoltheten i behåll. De svartvita kvad-ratiska porträtten är minutiöst vackert komponerade, med Hasselbladkamerans fantastiska skärpa i detaljerna. Som motvikt till bilderna som riskerar att bli väl lika varand-ra i sin arrangerade perfektion står en liten svit snap-shots tagna i byarna, rullande på en separat monitor. Inte bara ansikten utan landskapet självt, en karg och oländig betesmark, för livet att växa ur.

Boel Gerell
kultur@kvp.se