Ännu en utställning med Matisse! Hur motiverar man det på Statens Museum for Kunst? Många konsthistoriker anser att Matisses storhetstid var mellan åren 1906-1917 och att han blev lite väl dekorativ efter flytten till Nice 1921.

Kanske är det därför som Karsten Ohrt,chefen på Statens Museum for Kunst, betonar att Matisse var en intellektuell - en tänkande konstnär. Ingen "feel good"-konstnär som många uppfattar honom som.

Man kan se utställningen som ett försök att göra Matisse djupare och mer intellektuell än han anses vara. Att det inte var så lätt för konstnären som det såg ut att gå så lätt för.

Fokus ligger på den konstnärliga processen; på hans "undersöknings­metod". Hans "tekniska undersökningar" som det numera heter. Serierna och fördubblingarna är delar av denna process. Man fasar in honom i dagens "konst som forskning". Varje tid har sina darlings.

Idén bakom utställningen är att visa olika par och serier av målningar för att belysa Matisses konstnärliga process. Matisse gjorde nämligen ofta flera varianter av ett och samma motiv. Utställningens kuratorer har lyckats spåra upp och låna ett stort antal verk som ingår i par eller serier.

Helt centralt i utställningen är de vidunderliga Le Luxe I och Le Luxe II samt en kolteckning i samma format, som skapades mellan 1907-1908. Det är tre versioner av samma motiv i två olika stilarter; fauvistisk färgexpressionism respektive kolorism med enhetliga färgfält, och som skiss med kolkrita.

Henri Matisse hade förmånen att leva under en tid då modernismen ständigt drev på utvecklingen och -ismerna avlöste varandra i rasande fart. Matisse var en centralgestalt för fauvismen, men gick ständigt vidare, fastnade aldrig i någon -ism.

Det finns ett par tidiga verk där motivet är utsikten från hans ateljé; Saint-Michelbron och Notre Dame-katedralen i Paris. Matisse prövar sig fram. Den första varianten är utförd i en impressionistisk stil redan 1897, en annan från 1900 är lite Cézanne-aktig. Matisse använde sig av pointillismens manér i bland annat Luxe, calmé, et volupté (1904) och kompletterade denna med en impressionistisk målning av samma motiv - bukten vid Saint-Tropez.

Delar av utställningen är didaktiska och visar hur den konstnärliga processen utvecklade sig. Matisse lät fotografera målningen i olika stadier vid olika tidpunkter. Det blev ett stort antal fotografier innan han slutligen kom fram till det färdiga konstverket. Och det blev många olika versioner av ett motiv.

Han kämpade. Han målade och målade över. Avlägsnade färgen med terpentin och gjorde nya försök. Misslyckades - och gjorde ytterligare försök. En ny version. Gjorde om allt igen. På det igen! Till exempel föregicks målningen Drömmen (1940) av många försök att hitta det rätta uttrycket. Fjorton fotografier i samma format som målningen vittnar om detta.

Konst är svårt. Det ska inte vara lätt. Om det inte är en uttryckskamp så är det stor risk att konstnären inte tas på allvar. Matisse är inte alls känd som någon djuping. Han ses som Mästaren som med lätt hand trollade fram rytm, ljus och han skalade ner motiven till det mest essentiella. Ett syfte med utställningen är att komplicera denna bild. Och det lyckas man med. Dessutom får vi njuta av hans måleri - en serie njutningar!