EvaMarie Lindahl och Ditte Ejlerskov, svensk och dansk initiativtagare till utställningen på Ystads konstmuseum, har gillrat en fälla.
Nej, den ska jag inte gå i!
Deras utgångspunkt är något konstruerad. De menar att skillnaden mellan svensk och dansk måleritradition har förmedlats via ländernas konstskolor så att det än i dag finns en nationell skillnad mellan unga svenska respektive danska konstnärer.
I Sverige målas det mer figurativt à la Dick Bengtsson och i Danmark mer abstrakt à la Cobragruppen, för att generalisera något.
Men har inte Lindahl och Ejlerskov kollat mer noga på den utställning de sammanställt? Så många - olika - sorters måleri!
Om jag inte läst mig till det så hade jag aldrig kunnat placera konstnärerna på rätt sida om Öresund.
EvaMarie Lindahl och Ditte Ejlerskov finns själva bland de fjorton medverkande, sju konstnärer från vartdera land. De dementerar sina ord när de målar.
Ejlerskov visar till exempel en oljemålning, högst realistisk och föreställande, av japaner i en biosalong. Lindahl har gjort blyertsstudier av taggtråd. Också det kan ses som realistiskt - kanske med ett budskap - men också som ett nonfigurativt mönster.
Så strunta i påtvingade jämförelser!
Painterly delight är en mer intressant utställning än så - ett slags verkstad där dagens och framtidens måleri utforskas. Nu har det blivit tillåtet igen - lite av trend - för unga konstnärer att ägna sig åt måleri. Men hur och vad ska man måla? Och kanske också: På vad?
Magali Cunico ställer frågan genom att hänga en tom ram på väggen. Men hon svarar väl inte när hon sedan målar ett evigt oljemotiv: Ett svanpar vid en damm? Viktor Rosdahl svarar genom att ställa en plexiglasmonolit - med marina fartygsmotiv - som en skulptur på golvet.
Både material och motiv skiftar.
Elizabet Thuns och Mie Olise Kjærgaards stora akryl- och oljemålningar på MDF och duk hänger sida vid sida och kompletterar varann (fast be mig inte förklara hur).
Det finns en otäck lockelse i Thuns färgrika porträtt av gamla sprayflaskor och färgburkar, medan Kjærgaards mer diffusa motiv allt mer antar form av flygande holländare.
Patrick Nilsson använder papper, blyerts och akvarell för att visa förortens effekt på människor. Johan Furåker har målat Hockney-realistiska oljemotiv från Los Angeles.
Ida Kvetny kan använda allt möjligt: akryl, sprayfärg och tusch, duk och gips. Stämmer det när jag anar influenser från orientaliska motiv och ornament?
Mattias Nordéus och Sören Hüttel drar måleriet till sin spets.
Nordéus målar - men först skulpterar han. Döden och livet - eller det definitiva kontra människans flirt med döden - sitter öga mot öga.
De kunde varit motiv på en målning, men nu är de oljemålade träkonstruktioner.
Hüttel verkar sätta likhetstecken mellan måleri och färg. Han målar inte alls, om inte den runda tavlan längst bak i regnbågsfärger ska vara en målning.
Hüttel har en installation (bland annat en diskoboll, konstgjorda blommor på ett bord, en metallkonstruktion och en röd matta) med utgångspunkt från regnbågsfärgerna.
Bengt Eriksson
kultur@kvp.se
