När jag flyttade hemifrån i början på 60-talet fick jag en kokbok av min matlagningsroade mor: ”Den självförsörjandes kokbok”, utgiven 1926 på Bonniers, författad av Thora Holm.
”I tusental lämna döttrarna det trygga hemmet och kasta sig ut i förvärvet, drivna av tidsandan och den ekonomiska situationen”, skriver Holm och riktar sig till kontorister, affärsbiträden, konstnärinnor eller arbeterskor, unga kvinnor som kanske inte alltid var så hemma i matlagning och nu ville pröva på ett eget liv.
Här finns fullt med goda råd i en värld där bostadsstandarden inte liknar den vi har i dag. Mor har med blyerts gjort flera anteckningar och kommentarer till recepten.
När det gäller husgeråd, skriver Thora Holm, bör man inskränka sig till det allra nödvändigaste – och det var uppenbarligen inte så lite i en tid då djupfrysta enportionsrätter inte ens var påtänkta. Hon föreslår ”två köksknivar, två köksgafflar, två köksskedar, större, två teskedar, tre stycken träskedar, en pannkaksspade, en stålvisp. En såssil, ett durkslag, ett decilitermått och ett halvlitermått, en liten emaljerad skopa, två skärbräden, en karottsats, ett par bleckformar, en stekpanna, en plättpanna, en liten kastrull för stuvningar och såser, en dito för potatis, helst en kombinerad gröt- och potatiskokare, en låg, vid kastrull för fisk och en liten stekgryta, som kan tjänstgöra till både stek och fågel”.
Den unga självförsörjande kanske inte alltid har en så välutrustad bostad. Kanske har hon inte ens ett kök. Thora Holm finner på råd. Man kan laga mat på glöden i kakelugnen, på en trefot eller varför inte en uppochnervänd blomkruka.
Och vad ska hon laga för mat, den självförsörjande? Gröt finns det mängder av recept på, t ex smörgröt, som bara består av smör, mjöl, mjölk, socker och salt. Bland sopporna finns ett märkligt recept på något som kallas ”vinkallskål”, tydligen som efterrätt. Den innehåller saft och rivet skal av en halv citron, socker, vatten. Litet vitt vin och några citronskivor. Den färdiga vinkallskålen ska ätas kall med små skorpor. Jag måste erkänna att jag aldrig känt någon lust att pröva receptet.
Annan kuriosa – bland i övrigt ofta bra och intressanta recept – är ”Makaroner au naturel”. De föreslås serverade med tomatsås, som ”finns att köpa färdig på flaskor” – det fanns tydligen en föregångare till dagens ketchup! – ”eller med lingonsylt, fruktmos eller kompott av skilda slag”. De här makaronerna ska koka i 30-40 minuter.
”Nej!” noterar mor med blyerts i kanten.
Stekt blodpudding föreslås serverad med mjölksås.
Mjölksåsen har mor kryssat över.
”För dyr!” skriver hon efter receptet på stuvad kalvbräss.
Min mor kom från ett hem där tjänstefolk lagade maten. Precis som hon flyttade jag hemifrån utan några som helst kunskaper om matlagning. Jag bodde i en möblerad enrumslägenhet med läckande tak i Gamla Stan i Stockholm, sex trappor upp ovan branddörren, med en gasspis med två lågor placerad ovanpå en gammal järnspis, toalett en trappa ner, vattenho ute i trapphuset. Värmen kom från en fotogenkamin. Kylskåp fanns förstås inte, vinterhalvåret hängde jag kylvaror i en plastpåse utanför fönstret. Detta var en inte onormal bostadsstandard i Sverige på 60-talet och här hade jag stor glädje av många råd i ”Den självförsörjandes kokbok”.
Irka Cederberg
kultur@kvp.se
FOTNOT. Hemkonsulenten Thora Holm-Lundberg (1881-1970) grundade 1917 tidningen Husmodern, tillsammans med Elsa Nyblom
