Dennis Gustafsson fortsätter att skildra Viktor Kasparssons "makabra mysterier" i tecknade rutor och ord. Fast det nya, tredje Kasparsson-albumet är mindre ockult. Mer makabert och mer realistiskt – och kanske just därför det bästa och mest skrämmande.

Plats och tid: Helsingborg våren 1925.

Viktor Kasparsson, någon slags privatdetektiv, har besvär med sömnen efter förra albumets händelser vid julen 1924. Han sitter med en kopp kaffe på Fahlmans "Paris-servering" (alltså utomhus) och läser en tidningsartikel med rubriken "Vem spökar på Hotell Vega?".

Hotelldirektör Bengtsson slår sig ner och berättar att han ska sälja hotellet. Men på grund av spöket har spekulanterna lagt alltför låga bud. Kan inte Kasparsson åta sig att försöka få bort spöket?

De samlas en kväll – alla spekulanter samt Kasparsson – till middag på hotellet. Klockan i salongen tickar mot tolvslaget. Spökeriet kan börja.

Spöket på Hotell Vega kunde – till berättelsen – vara en Sherlock Holmes-historia. Spänningen driver läsningen och tittandet framåt, samtidigt som Dennis Gustafssons tecknarstil fascinerar så mycket att jag stannar upp för att betrakta enstaka rutor.

Sättet att skapa stämning, såväl i större översiktsbilder på dåvarande Hälsingborg som i små rutor med enstaka detaljer (ett ansikte, en kaffekopp, hotellklockan), påminner om den franske mästaren Jacques Tardis serieversioner av Leo Malets hårdkokta deckare.

Också Gustafsson tecknar både realistiskt och personligt. Han återskapar staden som på ett åldrat fotografi, men väver också in seriefigurernas tankar och känslor i pennstreck och penseldrag. Färgskalan är en egen variant av noir: svart-brunt-gult.

Det bör poängteras att Dennis Gustafsson alltid eller oftast tecknar autentiska miljöer. Hotell Vega heter Viking i dag. Samma adress: Fågelsångsvägen 1 i Helsingborg (numera stavat med "e").

Bengt Eriksson

kultur@kvp.se