Han är en luring, Salomon Schulman: Detta ser ut som en präktig guidebok, med stränga vykortsdomen på omslaget - och rena dynamiten mellan pärmarna. Må den burgna och självbelåtna lokala politiker- och professorsklassen läsa, och gärna storkna.
Dessa "tankar kring staden och tiden" är träffsäkra och avslöjande bilder av ett Lund som blivit brackigt, malligt, odrägligt. Men som ändå är ack så älskansvärt.

Erkännes villigt: Jag är Schulman-fan sedan decennier nu, månne saknar jag distans till doktorns ordekvilibrism. Men denne lärare och läkare och författare ska man hålla nära bröstet, han är en klenod som heller inte snålar med sina gracer - välkänd för denna sidas läsare, och flera andras.
Här passerar genier och luffare (ibland i samma skepnad), svunna och nutida snillen och haverister, betraktade från ett kafébord, med alltid lika skarpt öga. Och vem hade inte velat vara på första parkett när Schulman ger en gemen antisemitisk läkarkollega en stor fet smäll utanför domen: "en kyss från (barndomens) Möllevången".

Malmö, alltså. Kontra Lund. Ingen vinner. Och vem är egentligen en äkta lundensare? Falstaff Fakir? Död i Berlin. Frank Heller? Född i Blekinge. Birgitta Trotzig? Fostrad i Kristianstad. Fritiof Nilsson Piraten? Född i det Vollsjö som huskrängarna nu kallar Österlen.
Inget ämne är för högt eller för lågt för en Schulman-tanke, ofta formulerad för högläsning, och omläsning.
Lundabon Andrzej Ploskis silhuetter understryker bredd och bråddjup.

Trots allt en kärleksförklaring, doktorn! Lund "vinner", för här har ju Schulman ändå valt att leva.
Det tackar vi läsare för. Ty - harbst, winter, friling som - ett stycke Schulman om dagen håller tråkdoktorn borta.

Christel Persson
kultur@kvp.se