Mer populär än Saade? Jomenvisst, Beethovens femte symfoni nosar på titeln som verket med världens mest välkända ledmotiv.
När Vassily Sinaisky - som i går slog takten för sista gången som MSO:s chefdirigent, för att efter konserten utses till orkesterns hedersdirigent - väljer en sista refräng att sjunga på, så gör han det med femmans ödesdigra c-moll-knackningar.
Han rivstartar symfonin blixtsnabbt, redan innan inklappningsapplåderna hunnit att avta, som om han verkligen vill understryka de dödliga underströmmarnas nyckfullhet.
Och under resten av resan tonar MSO fram som en orkester mäktig att spela med en ren, tydlig och fyllig klang - man anar att Sinaiskys fyra och ett halvt år som musikalisk boss ligger bakom en hel del av den nuvarande ljudbilden.
När han varvar ivriga rörelser på pulten med attitydstinna poser där han pekar på brasset med hela handen eller pekar finger mot golvet medan han stirrar på cellisterna belyses Beethovens skicklighet: Hur han har bemödat sig om att hela tiden hitta på nya intressanta figurer och dynamiska växlingar.
Den sorgkantade skönheten i Richard Strauss
Fyra sista sånger rullade fram före paus. Om sopranen Ann-Helen Moen hade vissa problem med att tränga igenom MSO-klangen i de två första (eller om det var orkestern som borde tagit det mer piano), så var balansen desto bättre i den tredje och fjärde.
Den sista sångens -
Im Abendrot - inledande instrumentalparti bär för övrigt på en kraftfull skönhet, som David Lynch använde som filmmusik i
Wild at heart.
Uruppförandet av Alexander Radvilovitjs (född 1955) specialskrivna verk för Sinaisky och MSO, Music for the soul leaving, inledde kvällen. Stycket har en detaljrik modernitet, där de straussartade timpanislagen à la
Also sprach Zarathustra (Radvilovitj låter de fyra slagverkarna jobba frenetiskt) kontrasteras mot plockande cembaloinpass och dunkelt krypande kontrabasdrag. Radvilovitj låter det atonalt kärva verka i bakgrunden - som ett anat, elektrifierat dödskaos i stunden när själ och kropp definitivt sätter punkt.
Anders E Larsson
kultur@kvp.se