Den här bilden, med spökhanden som trevar sig in under kvinnans hår är ingen oroande bild. Inte om man ser den i sitt sammanhang på Galleri 21 i Malmö, där Maria Borgström utställer teckningar. De är känsloladdade bilder om längtan och förlust. Om kärlek alltså, om möjlighet och omöjlighet.
I en kort animerad tecknad film ser vi två personer på varsin sida av ett bord i ett hus. Persiennen, jalusin, i fönstret är uppdragen. De är vända mot varann, så glider de isär åt var sitt håll, ut ur bild. Persiennen sluts.
På en teckning, ”Väntrum”, står en man och en kvinna, som svarta silhuetter, på var sin sida av ett stort rum, med ryggarna vända mot varandra. Det kan vara ett tillfälle för dem att vända sig om och mötas. Men den sorgsna, inåtvända stämningen i Maria Borgströms bilder talar mot ett lyckligt slut.

Titeln på utställningen, Jalusi, kan leda tankarna till stora utbrott, våldsamma anklagelser, oförsonligt hat. Teckningarna är snarare eftertänksamma. Någonting har försvunnit, vad var det som gick fel?
Och varför kan man aldrig sluta längta efter gemenskapen, beröringen, ömheten? Det är där teckningen med handen kommer in. Jag ser den som en mycket subtil och komprimerad bild av längtan och minne. Det finns en sorgsen poesi i utställningen.
Jag har tagit ett steg in i den bleka bilden med kameran, för tydlighet.

Jan Hemmel