Malmö vänder sin vackraste sida till när Dansstationen firar 15 år. Ett ljusgrönare ramverk till jubilaren kan man inte önska sig, spirande på höjden och blankvattnad i kanalen ligger staden utslagen, vill aldrig gå och lägga sig. Men ett blygsamt födelsedagsbarn är det heller inte vi talar om - Dansstationen firade i går med en
Supergalashow i helaftons-format i de anrika lokalerna på Södergatan, före detta biografen Palladium.
Det hade kunnat bli både högtidligt och pråligt när Malmös största gästspelscen för modern dans festade till. Men på det infallsrika programmet fanns inte mycket i frackstil, förutom möjligtvis de kostymer som klädde grundarna Lars Eidevall och Torsten Schenlaer.
För ett och ett halvt decennium sedan huserade duon Eidevall och Schenlaer på Norra Vallgatan under täcknamnet Fakiren, med en treårsplan på hjärtat men så mycket mera oskrivet på framtidens blad. I dag finns Lars Eidevall kvar som konstnärlig ledare.
"De har lyckats med det omöjliga", har det sagts. "Att gå från fri scen till institution." Det ligger onekligen mycket i konstaterandet, för takhöjden till trots är den vanligaste stämningen man möter på Dansstationen mer familjär.
Bakom Supergalashow-vinjetten dolde sig heller inga storstilade överraskningar, snarare programinslag med mycket markkontakt, fri lek om manligt och kvinnligt i dansen, och därtill en hel del djur: från Bronja Novak Lindblads fräna rapphöna till samma Bronjas spritt språngande kackerlacka. Koreografen SU-EN serverade smakprov på en helt ny dansform, butoh cancan, som blev en undersökning av hur små de stora rörelserna kan bli, och hur ett vit-sminkat ansikte kan avtäcka nyanser i genrer vi trodde vi visste något om.
I en Supergalashow värd namnet ryms inte bara humor och naket utan även, förstås, en födelsedagskoreografi till jubilaren.
Malmöbaserade Memory Wax, som efter produktioner riktade mot både unga och vuxna gjort sig känt för ett visuellt, teatralt och rent rörelsespråk, dansade med femton blockljus och en ram.
En ram som blev ett fönster, genom vilket Dansstationens femtonåriga levnad sträckte ut sig.
Framåtblicken stod den kommande studiokoreografen för: Alma Söderberg. Lägg det namnet på minnet och sök tillfälle att se hennes verk
Cosas. Något så uttrycksfullt och egenartat för röst och kropp vet jag inte när jag senast såg på en dansscen; ljud och rörelse i en rytmisk symbios, med rötter i flamenco och tentakler mot svensk folkvisa. Duende på Dansstationen; en klack mot jorden och en strupe sträckt mot ljuset. Man kan kalla det löftesrikt.
Malena Forsare
kultur@kvp.se
BRA ROTATIONER
Skånes danskollegium (bestående av bland annat Dansstationen och Skånes dansteater) arrangerar sedan 20 år tillbaka Dansens dag i Malmö, i samband med Internationella dansdagen den 29 april. I fjol svängde man sig för första gången utanför Malmö och landade i Helsingborg och Kristianstad. Även i år involveras tre städer, den här gången har dock Malmö bytts ut mot Lund. Årets tre föreställningar - Skånes dansteaters
Small acts, Emma Ribbings/Khamlane Halsackdas
aliAs - på G och Sardine Sauvages
2i!2 - spelas i morgon i Helsingborg och Kristianstad och på lördag i Lund.
Just
Small acts kittlar lite extra med Howard Skemptons hamrande pianoackord och den korthuggna koreografin, i vilken dansarna roterar både runt varandra och vardagens relationsproblematik med samvaro, ensamhet och frustration.
ANDERS E LARSSON
