En utställning med en av konstens hetaste världsstjärnor, William Kentridge, har anlänt till Malmö konsthall från Moderna museet i Stockholm. Kentridge, som är född och uppvuxen i Sydafrika, har gjort ett antal animerade filmer som kretsar kring det sydafrikanska traumat.
Han återvänder ständigt till Sydafrikas förflutna, dess grymma och blodiga historia: rasismen, kolonialismen som den vita herremannen fann stöd för inom naturvetenskapen. Han tar sig an ämnet på sitt mycket speciella vis – han tecknar och därefter fotograferar han av teckningen, suddar lite och tecknar igen, fotograferar och så vidare. Resultatet blir råa animerade filmer där man kan se spåren av det som suddats ut.

Kentridge har själv sett det som att historien ständigt är närvarande i nuet. Vi kommer aldrig från det som varit, kan aldrig börja på nytt eftersom vi drar det förflutna med oss in i framtiden.
Ett av utställningens två huvudverk har titeln The Black Box från 2005. Det består av ett slags dockteaterscen i vilken animerade och dokumentära filmer (svartvita) projiceras och där mekaniska figurer rör sig ackompanjerade av bland annat Philippe Milles specialkomponerade musik.

Kentridge levererar ett gravallvarligt antikolonialt, antirasistiskt budskap i en poetiskt förtätad form. Teaterföreställningen är 23 minuter lång.
Jag måste tillstå att jag inte sett något liknande tidigare.
The Black Box är ett av de bästa och mest genomarbetade verk jag sett på länge. Men det slår också rekord i politisk korrekthet.
Utställningen är sannerligen svartvit i mer än en bemärkelse. Ingen mer än den mest inbitna rasist kan säga att Kentridge har fel och att det koloniala och rasistiska förtrycket var rätt och riktigt. Dörrarna som slås in är redan vidöppna. Däri ligger svagheten.

Det andra huvudverket som visas är 7 Fragments for Georges Méliés & Journey to the Moon. Verket är som titeln skvallrar om, inspirerat av filmpionjären Georges Méliés. Och det är lite stumfilm över filmfragmenten. Dessutom spelas de upp baklänges så att tyngdlagen sätts ur spel. Det blir lite humor och lite allvar. Och Kentridge spelar huvudrollen. Vi ser honom bland annat arbeta i sin ateljé där han hemsöks av en naken kvinna. Vi ser vita myror mot en svart bakgrund som bildar en stjärnhimmel.
I förhållande till The Black Box är detta verk lättviktigt både till form och innehåll.
Men missa för allt i världen inte The Black Box. Föreställningen ges två gånger i timmen.